Författare: erosenqvist
Det bästa är bara runt hörnet.
Är jag den enda som tycker det är fantastiskt när hösten bara är runt hörnet? När semestern och den intensiva solen faktiskt snart kommer gå på vinterledighet i ett halvår? Jag älskart, vilket kanske gör mig unik. Jag har alltid varit en höstmänniska som tycker att hösten ger hopp istället för depp, mörker och kyla. Jag uppskattar kylan för då kan jag äntligen ha på mig mina mysiga polotröjor. Mörkret, sure, är ingenting för mig men jag fullkomligt älskar den krispiga luften som hösten alltid kommer mer. Det är nog där hoppet kommer in i bilden. En nystart bortom den kvalmiga augustihettan som vi just nu faktiskt går igenom.
Utöver att längta efter september/oktober (när hösten officiellt startar i min bok) har jag börjat dona med musiken igen efter en tids paus. Jag har börjat förstå vilken sorts musik jag faktiskt vill skapa och det är alltid spännande när jag blir inspirerad av andra artister och kan skapa mitt eget utifrån deras briljans. Musik är inte så svårt egentligen. Det svåra är att vara unik, sann och i linje med vad du själv vill göra och brinner för. Det är då det blir riktig magi.
💕
Ett kyligt april.
Tänk att vi varje år glömmer bort hur sakta vintern försvinner och hur vi mer och mer går från iskyla till full on sommar när skiftet sker. Galenskap! Men nu är snart maj månad här vilket nästan alltid är den göttigaste månaden med värme och nytt hopp om livet. Utöver vädret går jag just nu igenom något jobbigt och det är alltid skönt att skriva en sväng då bara för att få möjlighet att lyfta på locket. Phew. Men jag försöker också vara tacksam i samma veva för att orka med det jobbiga. Jag tror det är sunt. Jobbet rullar på, jag är frisk som en nötkärna och A finns alltid där för mig plus att jag har en härlig skara underbara vänner som ger mig massor med stöttning. Guld värt mitt i allt det dryga. Så jag känner mig lyckligt lottad men det är en allt för tydlig sanning att två saker kan vara sant samtidigt med allt det jobbiga närvarande också.
🌹
Hej!
Wow. Det känns ju urkonstigt att blogga igen men jag har min kära Anna att tacka för nystarten. Hennes blogg är inspirerande så jag kände att ”va falls, låt mig skriva lite också dårå!” Så jag börjar med det här korta Hej-inlägget och så får vi se vad som väntar bortom horisonten. Tills dess; kram! 😊✌️