Hello 2021!

Heyo. Tänka sig.. ett nytt år är här och det känns spontant som att 2020 inte ens hände. 2020 är som ett grått och trist minne någonstans bak i mitt huvud. Jag blev trots allt 33 år och jag har jobbat på som vanligt, men med skillnaden att jag inte jobbat från ett kontor utan istället hemifrån mestadels utan smink i fejjset iklädd mjukisbyxor och obekväma brillor på nästippen. Yeah. 2020 känns precis som vad det är – so last year.

Jag är fortfarande sparsam kring mina förhoppningar på 2021, men om allt går vägen med vaccin och elimineringen av covid19 så finns det ändå en plan att pricka av för min del. Jag längtar efter att kunna förverkliga saker igen. Tills dess är det dock fortsatt hemmajobb som gäller och det med rak rygg och ett hoppfullt leende på läpparna.

♥️

Musikhjälpen och en kopp te.

Hemmajobbandet har minskat min sminkkonsumtion med typ 90 %. Men vissa lördagar – då piffar jag till mig och tar självklart en selfie 🥳

Heyo. Oh lordy, jag är lite lätt trött just nu. Dels har det varit fullt fokus på analys och siffror idag, på väldigt många sätt, och dessutom känner jag mig så redo för ledighet just nu. Hösten har varit riktigt tuff med högt tempo på uppdraget jag är på och även bakom pannbenet på mig. Jag har till exempel ett sånt stort jävla sug efter att sjunga, spela in och stå på scen. Det är galet och ytterst påträngande. Jag kan typ inte tänka på något annat, haha, men tack och lov har jag möjlighet, teknik och tillfällen framåt. Jag ska bara finna energin också, så är jag i mål.

♥️

December utan snö.

Mumsig pizza bianco som vi blev bjudna på av Calle & Malin i helgen. Yum-ie!

Heyo. Dåså. Då var det dags igen. Dags att öppna upp bloggen som legat tom och tyst sedan i somras. Men jag blev sugen på att skriva och då kändes det rätt gött att ha en blogg att vända sig till.

December 2020 känns förmodligen rätt tung för de flesta just nu. Vi här i Stockholm har inte sett solen på flera veckor. Det ligger som ett grått, osexigt täcke över staden som känns ogenomträngligt. Jag vet seriöst inte om jag någonsin varit med om ett så grått december faktiskt. Pandemi, inga solstrålar och konstant hemmajobb. Oh lordy. Det är på grund av allt detta jag känner för att blogga igen tror jag. Bara få ut saker på pränt och försöka andas. Typ.

Annars är livet rätt gött. Jag och Andreas har flyttat in i vår nya lägenhet i Vasastan sedan två veckor tillbaka och trivs helt galet bra. Det är stort, luftigt och mysigt på samma gång. Bara grejen att ha ordentligt med förvaring i lägenheten känns fullständigt magiskt. Två människor i en etta är helt enkelt inte sunt under för lång tid. We know it.

♥️