Liberation.

Äntligen, hörrni. Äntligen har min absoluta favorit sedan gymnasiet släppt nytt album. Älskade Christina Aguilera. Liberation heter nya skivan och den känns exakt så när jag lyssnar – befriande. Christinas två senaste album har varit besvikelser till största del så att äntligen få ett album som är fruktansvärt bra rakt igenom känns underbart. Låtarna andas allt från rock-gospel till hiphop och jag blir inte uttråkad för en sekund. Favoritspåret är definitivt Sick of Sittin’ vilket är ett rock-spår där Aguilera gör precis det jag vill att hon skall göra – belta raspig rock utan att hållas tillbaka. Fruktansvärt perfekt för hennes röst och jag vill ha mer. Det är typ den enda svagheten jag kan känna gällande Liberation. Att jag skulle vilja ha ännu mer genuina rock-spår då jag, personligen, tycker att hon axlar den röstrollen så läskigt bra. Hiphop-flirten Maria passar dock Aguilera makalöst bra också likväl som mina andra favoriter Like I Do och Fall In Line. Christina Aguilera är den artist som i princip lärde mig att sjunga när jag var 15 bast. Därför kommer jag alltid vara partisk oavsett om ett album är uruselt men Liberation är verkligen ett steg närmre hennes absoluta bästa album Back to Basics och det är inget lätt album att närma sig musikaliskt. Good job!

Summer on the way.

Heyo. Jag känner spontant att det var länge sen jag bara satte mig ner och skrev något trivialt här på bloggen.. så denna tidigare onsdagsmorgon passar jag på. När jag cyklade till jobbet idag fick jag såna sjuka lyckokänslor. Dom bara kom och jag har ingen aning om varför mer än att jag på senare tid börjat inse att vi människor verkligen består av två versioner av oss själva. Jag och min kollega Johanna diskuterade t.ex. varför det är så svårt att spara pengar ibland och vi båda hade känt att det liksom alltid kokas ner till att man har en inre konversation med sig själv när det är dags att välja vad man ska göra med pengarna. Det är som att man konstant har två olika vägar att gå och gällande pengarna är det antingen YOLO-vägen eller den mer förnuftiga som pekar stadigt på att pengarna skall in på sparkontot dirr.

Men vilket av dom här valen gör dig lyckligast? Vad är mest värt det egentligen? Lycklig senare eller lycklig nu? Det är lätt att förstå varför man mer än ofta väljer lycklig nu eftersom vi då slipper vänta även om vi kommer på mer förnuftiga tankar senare på kvällen. Jag tror att det här beteendet förekommer i alla stunder i livet och då även när jag sitter på min cykel på väg till jobbet. Då handlar det dock inte om att jag måste göra ett val utan mer om att den bekymmersfria, jag-lever-nu-tjejen kommer fram och inser hur jäkla bra det är just precis nu. Jag kommer på mig själv liksom och något inom mig fattar. Då blir jag lycklig och den där mer rationella och planerande personen låter mig bara vara. Det låter en smula cray cray, I know, men jag har stött på så otroligt många tillfällen när jag känt så. Känslan av att allt är lätt, ledigt och enkelt och att jag är nöjd med allt precis som det är. Den känslan är magisk och det är så befriande att inte hela tiden tänka på alla konsekvenser, val och risker hela tiden vilket jag tror tar upp alldeles för mycket tid i många människors liv. Det är därför rätt logiskt att jag känner en sån känsla när jag susar fram på min cykel men bra musik i öronen då livet just då är väldigt, väldigt enkelt.

💕

Open My Eyes.

Som jag hintat tidigare har jag haft ett mindre musiksamarbete på gång under våren som nu blivit klart. Jag och min kundkollega Per har spelat in vår version av Open My Eyes av Rival Sons. Per har skapat all musik tillsammans med sin trummiskompis och jag har lagt sång. Då jag typ avgudar Rival Sons så var det enkelt att anta utmaningen att sjunga Open My Eyes även om Jay har sjukt mycket mer rasp i sin stämma än vad jag någonsin kan frammana. Haha. Jag kommer alltid vara mer soul än rock.. men det stoppar mig aldrig från att faktiskt sjunga och njuta av rock, right? Precis. Lyssna gärna på låten på Pers Soundcloud ovan eller gå in på hans webbplats ulfhielm.me.

R.O.S.E.

Som sångerska och den som lyssnar på mest musik på hela mitt jobb (yep, it’s true) har jag också mina förebilder som jag alltid kommer följa och lyssna på mer än andra. Jessie J är en sådan artist och nu har hon äntligen släppt sitt nya album R.O.S.E. Albumet är extremt annorlunda mot hennes tidigare släpp men.. jag gillart skarpt. Hon leker med massa goa, mjuka soul-beats samtidigt som hon är rätt mellow sångmässigt i de flesta spår. Det är chill, intimt och gör mig helt jäkla lugn vilket är right up my alley just nu. Favoritlåtarna är utöver tidigare släppta singlarna Think About That och Not My Ex även jazz-flirten Someone’s Lady och Easy On Me. Det märks väldigt väl att texterna i varenda låt på R.O.S.E. betyder någonting vilket gör detta släppet så mycket mer personligt och på riktigt än tidigare. Det känns som om låtarna lär mig någonting vilket blir en magisk bonus när musik inte alltid har syftet att lära ut någonting viktigt.

♬💜

Förkyld i solen.

Heyo. Som rubriken förtäljer har jag varit gravt förkyld sedan i onsdags och febern har även hälsat på mig några gånger. Nu är jag dock på G igen och kan i alla fall ta mig till kontoret och jobba. Juni kommer bli en sån där galet hektisk månad innan semestrarna och jag försöker mentalt förbereda mig på det trots noll komma noll kraft i varken hjärna eller kropp just nu. Tänk att en jäkla förkylning kan vara så jobbig.. ye-sus. I och för sig är en förkylning extra jobbig för mig som sjunger hela tiden så jag antar att den där extra dramatiken kommer utifrån det. Annars är allt finemang även om jag längtar till att vara ledig några veckor i sträck. Det här året har oväntat nog tagit mycket på mig och jag känner mig tömd på energi. Jag hoppas att min semester kan få mig att hitta energin och riktningen igen. Jag tror stenhårt på att det går att vara pepp och tillfreds minst 90 % av sitt liv men just nu är jag bland dom där 10 % och svävar runt. Jag antar att det bara är så ibland och att energi är en förbrukningsvara vilket egentligen säger sig självt. Duh.

💚

En bit in i maj.

Ett glas rosé med hallon från gårdagen. Mums!

Heyo. Vilka varma dagar det är nu! Instagram fullkomligt svämmar över med bilder där människor är ute och åker båt, påtar i sin trädgård, solar, badar (!!!!) och grillar. Det är ett oändligt flöde av lycka över att träden nu nästan är helt gröna och blommorna har slagit ut i massor av fina färger. För mig är det dock väldigt mycket ensam tankeverkstad som pågår just nu på i princip alla plan i mitt liv. Jag har nog aldrig varit i den här situationen innan och.. det är rätt läskigt även fast jag känner mig rätt säker på min sak. Det känns dreamy på nåt sätt och DEN känslan visar ju väldigt tydligt vilken riktning som är den rätta att ta. Jag vet vad jag vill helt enkelt så just nu är det nog mest min hjärna som måste förstå förändringarna och ge tumme upp i slutändan om ni förstår vad jag menar, haha. Annars rullar livet på fint. Jag är kär sedan 10 månader tillbaka (iiiihhh!), sjunger, jobbar, har det bra och trivs i maj-solen.

💕

Vårregn.

Som många andra har jag nu också kikat igenom dokumentären om Avicii på SVT Play. Jag blir alltid sjukt tagen av musikdokumentärer hur dom än spelar ut sin roll och jag tror det är för att jag känner igen mig i princip alla artisters berättelser och tankar. I Tims dokumentär om hans hastiga framgångar som en av världens största DJs blev jag allra mest berörd av hans sorg gentemot den övriga världen som bara pratade pengar, makt och stod helt oförstående inför att hans syn på det handlade om att skapa musik, sprida glädje och göra positiva avtryck som människor kan minnas i sina liv. Det känns dock som en genomgående cynism i de flesta hörn av vår värld där skapande och oförstörda människor får ljus på sig och andra människor, som inte alls själva skapar eller förstår arbetet bakom det, försöker pusha för att bygga varumärke och viftar bort allt vad övriga behov heter.

I Tims dokumentär märktes det så väl när han fick nog och när han insåg att hans karriär rullade på utan hans medgivande och jag tror alla människor i underhållningsbranschen har känt hans smärta till extrem exakthet och kan relatera. Utöver fokuset på Tims liv under över 800 spelningar världen över tycker jag det var så härligt att se hans genuina glädje när han fick sitta i studion och arbeta med andra. Just den känslan har jag också känt och det är just i en sådan stund jag och alla andra som håller på med musik på alla olika nivåer mår som bäst. När vi får skapa med andra och låta processen göra sitt. Det är just på grund av detta klyschan att man ska lita på processen är så jäkla viktig. För om du hoppar över processen kan det bli så illa att du missar ditt liv och då har du bara levt för andras skull. Då har du bara levt för andras förväntan på den polerade produkten som kommer ur allra sist i slutändan av din personliga process. Som sagt tog dokumentären luften ur mig som alla andra musikdokumentärer och det får mig att tänka till något otroligt. Jag hoppas fler tänker till och tittar inåt för det är alltid så sorgligt när människor dör för sin passion på grund av att världen bara bryr sig om sig själva och sina egoistiska begär efter mer.

💕

Happy you.

Jag vet inte varför men jag hamnar ofta i en inre konversation med mig själv där jag funderar kring vad lycka är för olika människor. Vad som genuint gör att någon känner den där flyktiga och högst eftertraktade känslan. Jag och Andreas kikade på Lyxfällan i helgen och där är ju den genomgående faktorn att deltagarna är beroende av någonting som gör att dom överkonsumerar bortom sin ekonomi och därmed hamnar i skiten. Dom får lycka för stunden men eftersom det är lycka utifrån köpta saker är det extremt kortvarig lycka vilket jag tror är den allra värsta sortens lycka att försöka sträva efter. Den gör ju att du aldrig blir nöjd och då tror jag bästa medicin är att titta inåt istället och verkligen försöka förstå sig själv och vad riktig lycka är.

Jag kan bara tala för mig själv men riktig lycka för mig är när jag känner trygghet, lagom mycket utmaningar under en dag, har nära till skratt, känner mig självklar i en situation och när jag aktivt kan tänka på vart jag är i livet och vara stolt över mig själv. Lycka för mig är t.ex. inte pengar även om pengar är en katalysator för att nå sina mål snabbare och även något du behöver för att kunna överleva, skapa dig ett tryggt hem och investera i dina passioner. Lycka behöver inte vara flyktigt och ska inte vara det heller. Det finns alltid något att vara glad över och det är när man verkligen förstår det som man själv kan undersöka och komma underfund med vad lycka är för just en själv. Och vill du blir riktigt jäkla olycklig? Jämför dig med allt och alla, hela tiden, oavsett bakgrund, erfarenheter och situation. Det receptet misslyckas aldrig och jag blir så ledsen när jag ser hur så otroligt många gör just detta. Jämför varenda centimeter av sig själva mot helt andra individer och blir olyckliga. Varför? Till vilken nytta? För innan du började jämföra dig själv med andra när du t.ex. var 7 år och inte hade börjat forma dig själv efter flockens beteenden och normer än – vilka tankar gick runt i ditt huvud då? Tänkte du en enda missunnsam tanke om någon annan? Jag tror inte det. Istället fokuserade ditt sjuåriga jag på drömmar, vilken lek du skulle komma på härnäst och hur kul det skulle bli att börja utforska världen utifrån ditt perspektiv. Du tacklade till och med ensamhet bra tills skolan berättade för dig att du måste ha en tillhörighet för att vara stark och värd någonting.

Jag tror inte på alla saker vuxenvärlden försöker lära oss om lycka. Tvärtom tror jag på att en vanlig sjuåring har svaren som vi så gärna tror att vi finner i pengar, makt och positioner när vi närmar oss 30. Det är superenkelt att vifta bort naivitet och oförstörbarhet eftersom vi tror att det innebär att man är oerfaren och inte vet bättre. Jag tror mer på att ta vara på det och vara glad för dom delar av sig själv som fortfarande tror på hoppet och att det är okej att drömma stort utan att ha belägg för det. Det bästa vi kan göra är att lyfta varandra i våra drömmar och inse, en gång för alla, att riktig lycka är något riktigt, riktigt värdefullt som inte kostar en enda krona.

💕

Open my eyes.

Heyo. Igår hade vi ett sjukt intressant Talks (intern/extern kompetensutveckling) på Meridium där Ann-Sofie Jarnheimer kom på besök för att prata om sömn med oss. Tyvärr var jag tvungen att smita iväg på ett kundmöte mitt i men av det jag hann lyssna på fick jag många insikter till mig. Jag insåg till exempel att jag ofta försöker gå och lägga mig alldeles för tidigt vilket resulterar i att min sömn blir ineffektiv vilket resulterar i att jag är tröttare än tröttast när jag vaknar upp på morgonen trots tidig sänggång. Dessutom berättade Ann-Sofie att vi oftast behöver mindre sömn ju äldre vi blir vilket känns awesome, haha, för rent krasst trodde jag precis tvärtom. Men det handlar ju om återhämtning i slutändan och ju äldre vi blir ju mindre återhämtning behöver vi baserat på vår aktivitet och ålder. Spännande! Så jag kommer hädanefter definitivt försöka gå och lägga mig senare och bli bättre på att somna typ dirr när huvudet landar på kudden istället för att kika på telefonen eller läsa något allt för länge. Challenge accepted.

Annars idag är det som vilken torsdag som helst där jag har inplanerat att spela in sång i eftermiddag då jag har ett projekt på gång med en kompis som gör mig sjukt pepp. Det var länge sen jag samarbetade med en annan musiker nu så detta har gett mig oändligt massor med energi och inspiration. YAY!

💕

Helgen.

Heyo måndagsfolks. Hoppas ni haft en fin helg! Min helg har varit riktigt nice där jag både avverkat flera timmar solsken likväl som en lång sångsession i lördags. Helt enligt planerna – för en gångs skull. YAY. Igår hängde jag hos söss och umgicks med min familj hela dagen och mumsade i mig grillat. Solen sken och mitt humör var på topp. En riktig toppensöndag som gör den här trötta måndagen något piggare.

💕

Games and fun.

Heyo. Hoppas ni alla hade en awesome påsk. Min var riktigt fin och jag hade gärna varit ledig några veckor till. Det är ju så förbannat härligt att inte göra så mycket alls med någon man tycker mycket om och sen kombinera det med några få roligheter som förgyller ledigheten. YAY. Idag är det en sån där härlig melankolisk onsdag där Lana Del Rey blev det självklara musikvalet och regnet strilar ner utanför fönstren här på kontoret. April-väder, right?

Som många andra har även jag lyckats avverka några timmar Far Cry 5 dom senaste dagarna men jag insåg väldigt fort hur jävla sjukt dålig jag är. Hahah. Det är egentligen rätt konstigt att jag är kass eftersom FPS nog är den genre jag lirat mest under hela mitt liv men Far Cry 5 kickar verkligen mitt ass. Dock triggar det mig något otroligt till att fortsätta försöka eftersom jag vill komma igenom main-storyn och nå slutet. Of course. Än så länge diggar jag storyn och jag blir, som alltid, inspirerad att själv skriva ihop något när jag upplever andras verk.

💕