En bit in i maj.

Ett glas rosé med hallon från gårdagen. Mums!

Heyo. Vilka varma dagar det är nu! Instagram fullkomligt svämmar över med bilder där människor är ute och åker båt, påtar i sin trädgård, solar, badar (!!!!) och grillar. Det är ett oändligt flöde av lycka över att träden nu nästan är helt gröna och blommorna har slagit ut i massor av fina färger. För mig är det dock väldigt mycket ensam tankeverkstad som pågår just nu på i princip alla plan i mitt liv. Jag har nog aldrig varit i den här situationen innan och.. det är rätt läskigt även fast jag känner mig rätt säker på min sak. Det känns dreamy på nåt sätt och DEN känslan visar ju väldigt tydligt vilken riktning som är den rätta att ta. Jag vet vad jag vill helt enkelt så just nu är det nog mest min hjärna som måste förstå förändringarna och ge tumme upp i slutändan om ni förstår vad jag menar, haha. Annars rullar livet på fint. Jag är kär sedan 10 månader tillbaka (iiiihhh!), sjunger, jobbar, har det bra och trivs i maj-solen.

💕

Vårregn.

Som många andra har jag nu också kikat igenom dokumentären om Avicii på SVT Play. Jag blir alltid sjukt tagen av musikdokumentärer hur dom än spelar ut sin roll och jag tror det är för att jag känner igen mig i princip alla artisters berättelser och tankar. I Tims dokumentär om hans hastiga framgångar som en av världens största DJs blev jag allra mest berörd av hans sorg gentemot den övriga världen som bara pratade pengar, makt och stod helt oförstående inför att hans syn på det handlade om att skapa musik, sprida glädje och göra positiva avtryck som människor kan minnas i sina liv. Det känns dock som en genomgående cynism i de flesta hörn av vår värld där skapande och oförstörda människor får ljus på sig och andra människor, som inte alls själva skapar eller förstår arbetet bakom det, försöker pusha för att bygga varumärke och viftar bort allt vad övriga behov heter.

I Tims dokumentär märktes det så väl när han fick nog och när han insåg att hans karriär rullade på utan hans medgivande och jag tror alla människor i underhållningsbranschen har känt hans smärta till extrem exakthet och kan relatera. Utöver fokuset på Tims liv under över 800 spelningar världen över tycker jag det var så härligt att se hans genuina glädje när han fick sitta i studion och arbeta med andra. Just den känslan har jag också känt och det är just i en sådan stund jag och alla andra som håller på med musik på alla olika nivåer mår som bäst. När vi får skapa med andra och låta processen göra sitt. Det är just på grund av detta klyschan att man ska lita på processen är så jäkla viktig. För om du hoppar över processen kan det bli så illa att du missar ditt liv och då har du bara levt för andras skull. Då har du bara levt för andras förväntan på den polerade produkten som kommer ur allra sist i slutändan av din personliga process. Som sagt tog dokumentären luften ur mig som alla andra musikdokumentärer och det får mig att tänka till något otroligt. Jag hoppas fler tänker till och tittar inåt för det är alltid så sorgligt när människor dör för sin passion på grund av att världen bara bryr sig om sig själva och sina egoistiska begär efter mer.

💕

Happy you.

Jag vet inte varför men jag hamnar ofta i en inre konversation med mig själv där jag funderar kring vad lycka är för olika människor. Vad som genuint gör att någon känner den där flyktiga och högst eftertraktade känslan. Jag och Andreas kikade på Lyxfällan i helgen och där är ju den genomgående faktorn att deltagarna är beroende av någonting som gör att dom överkonsumerar bortom sin ekonomi och därmed hamnar i skiten. Dom får lycka för stunden men eftersom det är lycka utifrån köpta saker är det extremt kortvarig lycka vilket jag tror är den allra värsta sortens lycka att försöka sträva efter. Den gör ju att du aldrig blir nöjd och då tror jag bästa medicin är att titta inåt istället och verkligen försöka förstå sig själv och vad riktig lycka är.

Jag kan bara tala för mig själv men riktig lycka för mig är när jag känner trygghet, lagom mycket utmaningar under en dag, har nära till skratt, känner mig självklar i en situation och när jag aktivt kan tänka på vart jag är i livet och vara stolt över mig själv. Lycka för mig är t.ex. inte pengar även om pengar är en katalysator för att nå sina mål snabbare och även något du behöver för att kunna överleva, skapa dig ett tryggt hem och investera i dina passioner. Lycka behöver inte vara flyktigt och ska inte vara det heller. Det finns alltid något att vara glad över och det är när man verkligen förstår det som man själv kan undersöka och komma underfund med vad lycka är för just en själv. Och vill du blir riktigt jäkla olycklig? Jämför dig med allt och alla, hela tiden, oavsett bakgrund, erfarenheter och situation. Det receptet misslyckas aldrig och jag blir så ledsen när jag ser hur så otroligt många gör just detta. Jämför varenda centimeter av sig själva mot helt andra individer och blir olyckliga. Varför? Till vilken nytta? För innan du började jämföra dig själv med andra när du t.ex. var 7 år och inte hade börjat forma dig själv efter flockens beteenden och normer än – vilka tankar gick runt i ditt huvud då? Tänkte du en enda missunnsam tanke om någon annan? Jag tror inte det. Istället fokuserade ditt sjuåriga jag på drömmar, vilken lek du skulle komma på härnäst och hur kul det skulle bli att börja utforska världen utifrån ditt perspektiv. Du tacklade till och med ensamhet bra tills skolan berättade för dig att du måste ha en tillhörighet för att vara stark och värd någonting.

Jag tror inte på alla saker vuxenvärlden försöker lära oss om lycka. Tvärtom tror jag på att en vanlig sjuåring har svaren som vi så gärna tror att vi finner i pengar, makt och positioner när vi närmar oss 30. Det är superenkelt att vifta bort naivitet och oförstörbarhet eftersom vi tror att det innebär att man är oerfaren och inte vet bättre. Jag tror mer på att ta vara på det och vara glad för dom delar av sig själv som fortfarande tror på hoppet och att det är okej att drömma stort utan att ha belägg för det. Det bästa vi kan göra är att lyfta varandra i våra drömmar och inse, en gång för alla, att riktig lycka är något riktigt, riktigt värdefullt som inte kostar en enda krona.

💕

Open my eyes.

Heyo. Igår hade vi ett sjukt intressant Talks (intern/extern kompetensutveckling) på Meridium där Ann-Sofie Jarnheimer kom på besök för att prata om sömn med oss. Tyvärr var jag tvungen att smita iväg på ett kundmöte mitt i men av det jag hann lyssna på fick jag många insikter till mig. Jag insåg till exempel att jag ofta försöker gå och lägga mig alldeles för tidigt vilket resulterar i att min sömn blir ineffektiv vilket resulterar i att jag är tröttare än tröttast när jag vaknar upp på morgonen trots tidig sänggång. Dessutom berättade Ann-Sofie att vi oftast behöver mindre sömn ju äldre vi blir vilket känns awesome, haha, för rent krasst trodde jag precis tvärtom. Men det handlar ju om återhämtning i slutändan och ju äldre vi blir ju mindre återhämtning behöver vi baserat på vår aktivitet och ålder. Spännande! Så jag kommer hädanefter definitivt försöka gå och lägga mig senare och bli bättre på att somna typ dirr när huvudet landar på kudden istället för att kika på telefonen eller läsa något allt för länge. Challenge accepted.

Annars idag är det som vilken torsdag som helst där jag har inplanerat att spela in sång i eftermiddag då jag har ett projekt på gång med en kompis som gör mig sjukt pepp. Det var länge sen jag samarbetade med en annan musiker nu så detta har gett mig oändligt massor med energi och inspiration. YAY!

💕

Helgen.

Heyo måndagsfolks. Hoppas ni haft en fin helg! Min helg har varit riktigt nice där jag både avverkat flera timmar solsken likväl som en lång sångsession i lördags. Helt enligt planerna – för en gångs skull. YAY. Igår hängde jag hos söss och umgicks med min familj hela dagen och mumsade i mig grillat. Solen sken och mitt humör var på topp. En riktig toppensöndag som gör den här trötta måndagen något piggare.

💕

Games and fun.

Heyo. Hoppas ni alla hade en awesome påsk. Min var riktigt fin och jag hade gärna varit ledig några veckor till. Det är ju så förbannat härligt att inte göra så mycket alls med någon man tycker mycket om och sen kombinera det med några få roligheter som förgyller ledigheten. YAY. Idag är det en sån där härlig melankolisk onsdag där Lana Del Rey blev det självklara musikvalet och regnet strilar ner utanför fönstren här på kontoret. April-väder, right?

Som många andra har även jag lyckats avverka några timmar Far Cry 5 dom senaste dagarna men jag insåg väldigt fort hur jävla sjukt dålig jag är. Hahah. Det är egentligen rätt konstigt att jag är kass eftersom FPS nog är den genre jag lirat mest under hela mitt liv men Far Cry 5 kickar verkligen mitt ass. Dock triggar det mig något otroligt till att fortsätta försöka eftersom jag vill komma igenom main-storyn och nå slutet. Of course. Än så länge diggar jag storyn och jag blir, som alltid, inspirerad att själv skriva ihop något när jag upplever andras verk.

💕

Påsk.

Heyo. Det har varit lite svårt att hålla fast vid dom där vårkänslorna jag hade för ett tag sen nu när det varit typ 10 minusgrader några mornar i rad. BURR! Men sen kommer solen fram under dagen och dum som jag är så glömmer jag minusgraderna och börjar fingra på min skinnjacka för att sedan nästa morgon illa kvickt vira in mig i min långa vinterjacka med en stor tjocktröja undertill. You live and you learn, right? Det är snart påsk hörrni och ingen är gladare än jag för det. Dels för att det skall bli skönt med långhelg likväl som att jag ska vara med min finaste Andreas. Dessutom var jag och färgade håret hos bästa Karin igår också så I am fit for fight. Bring it on Easter! Jag ska försöka att inte äta så jävla mycket godis också även fast det just nu finns ett förbannat stort påskägg precis där jag sitter här på kontoret.. mums.

Glad påsk, pals! 🌤🐣🐓

Vårkänslor.

Några bilder från Webbdagarna 2018 i STHLM som jag hängde på tillsammans med mina kollegor nu i veckan. Alltid skoj!

Heyo. Idag när jag kom till kontoret mötte jag min kollega Ida i korridoren. Jag undrade om hon hade varit ute med sin hund på morgonen då jag sett hennes Insta-foto tidigare och hon nickade. Sen började hon prata om vårkänslorna hon känt under morgonen och jag började skratta eftersom jag känt precis samma sak. Idag är därmed verkligen en vårdag trots minusgrader och snö på marken. Känslan är vår och ingenting annat vilket är väldigt inspirerande.

Min helg kommer bli väldigt lugn om än väldigt spännande då jag och fina Nathalie äntligen skall kicka igång vår eminenta podd. Som jag har längtat! Det kommer kännas riktigt awesome att få börja producera innehåll igen och prata om både stort och smått med Nathalie. YAY. Men nu ska jag fortsätta min jobbfredag och sen ta helg med humöret på topp.

Trevlans fredag, folks! ❤

Solsken.

Heyo. Idag när jag vaknade insåg jag väldigt fort hur ett uns solsken kan göra mig väldigt pigg. Vi vet ju alla att det snart är dags för sommartid och att det också innebär längre dagar med mindre mörker. Så nu på mornarna är det liksom ljust när jag slår upp ögonen vid sex-snåret och idag fick jag en smärre chock eftersom gardinerna inte var igendragna. BOOM, hello sun! Jag blev pigg på två sekunder och det enbart på grund av att jag inte möttes av ett mörker utan av faktiskt jäkla ljus. Magisk känsla så här en vanlig måndag måste jag säga. Helgen har inneburit mycket sol då jag och Andreas tog en superfin promenix igår som vi kombinerade med en härlig fika. Morotskaka är mums. Det är lite den känslan jag försöker bli mycket bättre på att omfamna. Det lilla härliga som händer en söndagseftermiddag eller under 10 minuter en måndag som ingen egentligen lägger något värde vid om man inte aktivt inser hur bra man har det. Sol, fika, frihet, hälsa och kärlek. I’m lucky.

Självklart.

Jag satt och kikade på en stream med en av mina favvostreamers igår och fick värsta uppenbarelsen. En uppenbarelse som kanske är rätt självklar för vissa men absolut inte alltid för mig. Ni vet när man går på konsert, kikar på ett program eller går och lyssnar på någon grym föreläsare? Det som särskiljer dom som känns kick ass mot dom som känns mediokra är den där självsäkerheten där man aktivt tänker ”Det är såklart jag ska vara här och säga/sjunga/presentera detta för er! Jag är självklar här på scenen!”. DEN insikten är en sån genuin sanning gällande alla sorters framträdande. Jag började tänka tillbaka på mina framträdanden och vilka jag varit mest nöjd med och väldigt snabbt insåg jag att dom jag är mest nöjd över är dom där jag känt mig någorlunda förberedd, chill i situationen och även då känt mig självklar på scenen. Då går det som ett rinnande vatten och nervositeten förblir bara en pirrig känsla i magen utan att handla ett uns om presentation. För det är inte givet för alla människor att känna sig självklara i en situation och jag personligen har fått jobba massor på att förstå mitt värde inom dom områden där jag är och vill vara duktig. Men när jag väl förstår det och känner mig självklar så blir det både en grym upplevelse för mig och min publik. Det säger sig självt att en person som känner sig självklar på scenen kommer kunna kommunicera mycket bättre med sin publik än någon som egentligen bara vill ursäkta sig och göra något helt annat.

Accepting and expecting.

På senare tid har jag tänkt otroligt mycket på hur mina förväntningar ser ut i olika situationer. Främst i mina relationer men även gentemot livet i stort. Jag har t.ex. alltid varit en väldigt energigivande person gentemot dom jag tycker om. Jag gillar att ge mycket uppskattning och det känns naturligt för mig att överösa den jag tycker om med just detta. Det jag dock lärt mig, oftast den hårda och ego-attackerande vägen, är att alla jag lär känna inte alls är likadana som mig. En del kanske inte tycker det är särskilt värdefullt att ge mycket uppskattning utan väljer istället att ge det i sparsam mängd för att det i deras ögon får ett större värde då. En del kanske tycker det är jobbigt att ta emot och ge mycket uppskattning och visar därför detta genom andra metoder som kanske i mina ögon skulle ses som ytliga eller nonchalanta. Jag har fått lära mig att alla inte är som mig helt enkelt och att det är riktigt förödande både för mig och andra att anta att alla andra resonerar precis som mig. För genom att tänka så ger jag människor ett ansvar dom inte förtjänar och skapar förväntningar som aldrig kommer kunna uppnås eftersom det jag förväntar mig inte kommer representeras från den andra personen så som jag vill. Denna realisation tror jag är den viktigaste jag har lärt mig – någonsin. Den gör att jag blir bättre på att acceptera människors beteende istället för att försöka styra, bli ledsen, grubbla, bli upprörd och förvänta mig beteenden som enbart naturligt skulle komma från just precis mig.

Det jag vill komma till är att bara för att en person inte agerar som du förväntar dig eller ”underpresterar” i sin uppskattning gentemot dig så betyder inte det per automatik att du t.ex. blir tagen för given eller illa behandlad av en, ur dina förväntningsögons perspektiv, egoistisk idiot. Ofta är vi bara väldigt olika när det kommer till handling i relationer där energiutbyten är frekventa och nödvändiga. Sen kommer det alltid finnas människor som behöver lära sig beteenden kring uppskattning, givande och tagande i en relation men det löser ju sig faktiskt oftast bara man snackar om det och ser varandra. Allt handlar om att få den andra, och sig själv, att våga titta inåt och ifrågasätta sig själv. Vi består alla av både positiva och negativa delar som skapar vår person och det finns alltid förbättringar att göra för att slippa bli den där bittra pessimisten som är hundra på att omvärlden och alla andra är orsaken till alla jobbiga känslor och motgångar man upplever. ”Sadness is easier cause it’s surrender.” är mitt absoluta favoritcitat från filmen Elizabethtown. Filmen förklarar briljant hur vi människor oftast agerar och reagerar när det sker något större som förändrar vår värld. Samma beteenden gäller i våra relationer tror jag och det ligger så mycket mer värde och lycka i att börja lära sig att acceptera andras olikheter och beteenden än att förvänta sig sin egen spegelbild tillbaka.

Trevlans fredag, folks! ❤