Spöken och lärdomar.

Heyo. Det är fullständig värmebölja här i Stockholm sedan någon vecka tillbaka. Det är ren lyx för mig att kunna sitta på kontoret nu som är utrustat med en magnifik AC. Hemma i lägenheten fullständigt brinner det i väggarna och då mestadels på grund av att vi bor i ett sekelskifteshus vars ventilation har en hel del utrymme till förbättringar. Phew.

Utöver värmen så är livet rätt gött just nu. Semestern vankas om bara några veckor och det ska bli så jävla skönt. Semestern gör mig alltid nostalgisk. Jag tänker på när jag var student och skulle ut i vuxenlivet eller när jag pluggade på högskola och avslutade terminen med att grilla på någon överbefolkad gräsplätt på campus i Växjö. Det känns som ett helt liv sedan och när jag räknar på det så var det över 10 år sedan jag levde högskolelivet. Jag saknar det inte, men det hade sina ljusa stunder definitivt. Det jag lärde mig mest av det var hur många olika människor det finns och hur få jag faktiskt passar ihop med. Och det är alldeles okej. Tiden läker alla sår och det känns befriande att kunna se tillbaka på högskoletiden med ett leende även fast jag bara har kontakt med kanske en eller två personer från den tiden. Vi människor är flyktiga varelser och det är viktigt att förstå det när man är ung och vill bli accepterad.

Om jag skulle vilja lära mitt 23-åriga jag någonting så är det att aldrig, aldrig någonsin bränna några broar och släppa de människor som inte vill vara i ditt liv utan några som helst krusiduller eller protester. Bara låt dom gå och håll istället fast vid dom som ser dig, accepterar dig, är ärliga med dig och som älskar dig på riktigt. Där har vi livets jävla underbarhet i ett nötskal som inte går att förstå sig på förrän man levt och fått lite distans till skit, dåliga relationer och knasiga beslut.

❤️