What caused you to be you?

Källa: https://unsplash.com/photos/Z5M06BfTTkc

Heyo. Söndag morgon. En kopp te och otroligt mycket tankar i huvudet. Det började bubbla upp efter att jag och A kikade igenom Avicii-tribute-konserten igår. Det är så jävla sorgligt hur en talang som Tim Bergling inte kunde arbeta med det han älskade på grund av att musikindustrin till största del är intensiv, hård och oförlåtande. Mycket handlar också om pengar. Ekonomi. Ett system som vi människor hittat på. Systemet har sina fördelar men också en hel del nackdelar och då särskilt för människor som inte är 100 % i harmoni med sig själva. Vilket jag är övertygad om är otroligt många fler än vad alla ignoranta, hej-jag-har-aldrig-stött-på-något-jobbigt-ever-därför-är-det-inte-ett-problem-människor tror. Det är dags att sluta lägga skam på oss som gått igenom trauman och istället lägga skammen där den hör hemma – hos alla nötter som utnyttjar trasiga människor.

Jag ska försöka fatta mig kort men toxic positivity är något som jag stött på så jävla många gånger. Det har inträffat när jag, före detta trasig människa deluxe, varit i riktigt jävla mörker och sökt hjälp, stöd och hopp hos helt fel människor. Helt fel människor för en trasig person är självgoda narcissister som bara kommer kunna säga till dig att du överdriver, att du är konstig, att du ska tänka positivt, att du kommer komma över det eller att du bara ska vara glad för det är ju så jävla universalt enkelt. Gaslighting all the way, baby. En person som säger såna saker tänker bara på sig själv och har inga intentioner att hjälpa dig. De gillar dig bara när du är precis som dem – ignorant, glad och självgod. Det skiter i varför du är på ett visst sätt eller att dina försvarsmekanismer faktiskt beror på något du upplevt. De ser bara yta och tror stenhårt på den. Så om du är något annat så är du konstig och behöver förändras.

Det jag vill komma till är att såna personer skadar mer än vad vi tror för det är också såna personer som ofta tar mycket plats, syns, hörs, sprider budskap och står upp för sig själva och sin ”är man inte glad hela tiden så är man konstig, svår och måste ta tag i sig själv! Hur svårt kan de vara liksom?!”-filosofi. Då blir psykisk ohälsa skämmigt. Då blir tårar och bekännelser vid helt fel tillfällen en social dödsdom. Då blir du isolerad med din smärta. Då tar självmordsbenägna sina liv. För det är ju dem det är fel på och samhället vi har idag lägger all skuld på dem. Tim hade säkert en hel drös fina människor omkring sig, men samhället i stort lever i en jävla rose colored drömvärld som gör det jävligt svårt att överleva om du inte tillhör de lyckliga få som aldrig stött på motgångar och glidit genom livet på en fantastisk, otraumatiserad räkmacka.

🖤