Söndag.

Idag har jag verkligen fastnat i spel-nostalgi-träsket. Just nu kikar jag på playthroughs av diverse skräckspel där bland annat Silent Hill: The Room ingår. Jag minns så väl när jag spelade det på mitt Xbox back in the days. Tyckte det var skitläbbigt och hade hyffsad graffe. Nu när jag tittar.. not so much. Skräckspel får mig dock att minnas hur kul det är att skriva och komma på berättelser. Skräck engagerar likväl som att det gör en livrädd vilket jag tror blir något slags magiskt recept. Det bästa med Silent Hill-spelen är ju dock mysterierna och kartorna kring dom sjuka världar som man befinner sig i. Det är cray cray rakt igenom men du har ändå en karta som gör allt konsekvent, levande och verkligt trots att det inte är det.

Nu ska jag ta en paus från mitt skräckmarathon och klippa film.

?