Påsk.

Heyo. Det har varit lite svårt att hålla fast vid dom där vårkänslorna jag hade för ett tag sen nu när det varit typ 10 minusgrader några mornar i rad. BURR! Men sen kommer solen fram under dagen och dum som jag är så glömmer jag minusgraderna och börjar fingra på min skinnjacka för att sedan nästa morgon illa kvickt vira in mig i min långa vinterjacka med en stor tjocktröja undertill. You live and you learn, right? Det är snart påsk hörrni och ingen är gladare än jag för det. Dels för att det skall bli skönt med långhelg likväl som att jag ska vara med min finaste Andreas. Dessutom var jag och färgade håret hos bästa Karin igår också så I am fit for fight. Bring it on Easter! Jag ska försöka att inte äta så jävla mycket godis också även fast det just nu finns ett förbannat stort påskägg precis där jag sitter här på kontoret.. mums.

Glad påsk, pals! 🌤🐣🐓

Vårkänslor.

Några bilder från Webbdagarna 2018 i STHLM som jag hängde på tillsammans med mina kollegor nu i veckan. Alltid skoj!

Heyo. Idag när jag kom till kontoret mötte jag min kollega Ida i korridoren. Jag undrade om hon hade varit ute med sin hund på morgonen då jag sett hennes Insta-foto tidigare och hon nickade. Sen började hon prata om vårkänslorna hon känt under morgonen och jag började skratta eftersom jag känt precis samma sak. Idag är därmed verkligen en vårdag trots minusgrader och snö på marken. Känslan är vår och ingenting annat vilket är väldigt inspirerande.

Min helg kommer bli väldigt lugn om än väldigt spännande då jag och fina Nathalie äntligen skall kicka igång vår eminenta podd. Som jag har längtat! Det kommer kännas riktigt awesome att få börja producera innehåll igen och prata om både stort och smått med Nathalie. YAY. Men nu ska jag fortsätta min jobbfredag och sen ta helg med humöret på topp.

Trevlans fredag, folks! ❤

Solsken.

Heyo. Idag när jag vaknade insåg jag väldigt fort hur ett uns solsken kan göra mig väldigt pigg. Vi vet ju alla att det snart är dags för sommartid och att det också innebär längre dagar med mindre mörker. Så nu på mornarna är det liksom ljust när jag slår upp ögonen vid sex-snåret och idag fick jag en smärre chock eftersom gardinerna inte var igendragna. BOOM, hello sun! Jag blev pigg på två sekunder och det enbart på grund av att jag inte möttes av ett mörker utan av faktiskt jäkla ljus. Magisk känsla så här en vanlig måndag måste jag säga. Helgen har inneburit mycket sol då jag och Andreas tog en superfin promenix igår som vi kombinerade med en härlig fika. Morotskaka är mums. Det är lite den känslan jag försöker bli mycket bättre på att omfamna. Det lilla härliga som händer en söndagseftermiddag eller under 10 minuter en måndag som ingen egentligen lägger något värde vid om man inte aktivt inser hur bra man har det. Sol, fika, frihet, hälsa och kärlek. I’m lucky.

Självklart.

Jag satt och kikade på en stream med en av mina favvostreamers igår och fick värsta uppenbarelsen. En uppenbarelse som kanske är rätt självklar för vissa men absolut inte alltid för mig. Ni vet när man går på konsert, kikar på ett program eller går och lyssnar på någon grym föreläsare? Det som särskiljer dom som känns kick ass mot dom som känns mediokra är den där självsäkerheten där man aktivt tänker ”Det är såklart jag ska vara här och säga/sjunga/presentera detta för er! Jag är självklar här på scenen!”. DEN insikten är en sån genuin sanning gällande alla sorters framträdande. Jag började tänka tillbaka på mina framträdanden och vilka jag varit mest nöjd med och väldigt snabbt insåg jag att dom jag är mest nöjd över är dom där jag känt mig någorlunda förberedd, chill i situationen och även då känt mig självklar på scenen. Då går det som ett rinnande vatten och nervositeten förblir bara en pirrig känsla i magen utan att handla ett uns om presentation. För det är inte givet för alla människor att känna sig självklara i en situation och jag personligen har fått jobba massor på att förstå mitt värde inom dom områden där jag är och vill vara duktig. Men när jag väl förstår det och känner mig självklar så blir det både en grym upplevelse för mig och min publik. Det säger sig självt att en person som känner sig självklar på scenen kommer kunna kommunicera mycket bättre med sin publik än någon som egentligen bara vill ursäkta sig och göra något helt annat.

Accepting and expecting.

På senare tid har jag tänkt otroligt mycket på hur mina förväntningar ser ut i olika situationer. Främst i mina relationer men även gentemot livet i stort. Jag har t.ex. alltid varit en väldigt energigivande person gentemot dom jag tycker om. Jag gillar att ge mycket uppskattning och det känns naturligt för mig att överösa den jag tycker om med just detta. Det jag dock lärt mig, oftast den hårda och ego-attackerande vägen, är att alla jag lär känna inte alls är likadana som mig. En del kanske inte tycker det är särskilt värdefullt att ge mycket uppskattning utan väljer istället att ge det i sparsam mängd för att det i deras ögon får ett större värde då. En del kanske tycker det är jobbigt att ta emot och ge mycket uppskattning och visar därför detta genom andra metoder som kanske i mina ögon skulle ses som ytliga eller nonchalanta. Jag har fått lära mig att alla inte är som mig helt enkelt och att det är riktigt förödande både för mig och andra att anta att alla andra resonerar precis som mig. För genom att tänka så ger jag människor ett ansvar dom inte förtjänar och skapar förväntningar som aldrig kommer kunna uppnås eftersom det jag förväntar mig inte kommer representeras från den andra personen så som jag vill. Denna realisation tror jag är den viktigaste jag har lärt mig – någonsin. Den gör att jag blir bättre på att acceptera människors beteende istället för att försöka styra, bli ledsen, grubbla, bli upprörd och förvänta mig beteenden som enbart naturligt skulle komma från just precis mig.

Det jag vill komma till är att bara för att en person inte agerar som du förväntar dig eller ”underpresterar” i sin uppskattning gentemot dig så betyder inte det per automatik att du t.ex. blir tagen för given eller illa behandlad av en, ur dina förväntningsögons perspektiv, egoistisk idiot. Ofta är vi bara väldigt olika när det kommer till handling i relationer där energiutbyten är frekventa och nödvändiga. Sen kommer det alltid finnas människor som behöver lära sig beteenden kring uppskattning, givande och tagande i en relation men det löser ju sig faktiskt oftast bara man snackar om det och ser varandra. Allt handlar om att få den andra, och sig själv, att våga titta inåt och ifrågasätta sig själv. Vi består alla av både positiva och negativa delar som skapar vår person och det finns alltid förbättringar att göra för att slippa bli den där bittra pessimisten som är hundra på att omvärlden och alla andra är orsaken till alla jobbiga känslor och motgångar man upplever. ”Sadness is easier cause it’s surrender.” är mitt absoluta favoritcitat från filmen Elizabethtown. Filmen förklarar briljant hur vi människor oftast agerar och reagerar när det sker något större som förändrar vår värld. Samma beteenden gäller i våra relationer tror jag och det ligger så mycket mer värde och lycka i att börja lära sig att acceptera andras olikheter och beteenden än att förvänta sig sin egen spegelbild tillbaka.

Trevlans fredag, folks! ❤

Fredag.

Heyo fredagsfolks. Hoppas ni har en fin morgon. Jag har haft en sjukt busy vecka. Vi är några tjejer på jobbet som har bildat ett nytt team vilket känns så rätt. Då jag har lyxen att jobba på en arbetsplats där alla får bestämma och skapa sin egen verklighet tog vi tjuren vid hornen och skapade ett nytt team för att få en bättre tillvaro. Så jäkla gutt! Så nu i veckan har vi inrett vårt teamrum, börjat etablera våra kompetenser på ett bättre sätt och även börjat komma varandra lite närmre vilket jag uppskattar. Jag har gjort lite av en nystart på jobbet kan man säga även fast allt rullar på som vanligt. Jag har också försiktigt börjat längta efter våren på senaste och det mest på grund av att jag äntligen shoppat min allra första jeansjacka som ni ser på bilden. Yep. Jag har aldrig ägt en jäkla jeansjacka så det var verkligen dags. Så nu är jag mer än redo rent klädmässigt när våren knackar på.

Kl. 17:15

Heyo fredagsfolk. Idag har det varit en sån där ovanligt snurrig dag som jag helst vill lägga bakom mig. Jag är helt slut psykiskt men samtidigt rätt nöjd med dagen. Phew. Hur går det ihop? Venne.. men nu sitter jag här och har en fin helg framför mig som jag verkligen skall göra det bästa utav. Jag har förresten helt snöat in på country. Det var i och för sig väntat eftersom jag diggar Jillan men… nu har Maren Morris tagit över mitt hjärta och jag kan inte sluta lyssna. Country-sångare tenderar att vara rätt nasala i sin klassiska form vilket är a big no-no för mig men när människor som har den där blues-darren på rösten sjunger country.. då blir det guld. Som Maren Morris. Holy damn så grym. I helgen skall jag därför fortsätta tolka country och även klippa klart inspelningen jag gjorde förra helgen så att jag kan inleda musikåret 2018 någon gång. Jag spelade även gitarr och sjöng förra helgen vilket kändes riktigt bra. Som om jag hittade hem igen till ett ställe där jag borde vara och som saknat mig. Innerligt.

Trevlig helg nu, pals ♫

Kl. 07:35

Heyo. Upp och hoppa! Fånga dagen och allt det där. YAY! Jag är svintrött och jag ser lite i kors just nu. Jag ska dock fixa mig en fantastisk kopp jordgubbs-te strax och då vet jag att jag vaknar till liv. Min fina kollega och vän Malin tog upp en rätt insiktsfull sak igår morse. Hon hade börjat tänka på att vi alla är fast i ett ekorrhjul. Vi sover, äter, jobbar, tränar och sover lite till. Varje dag. Samma sak. Jag tror dock det är farligt att se det som något som enbart skulle vara negativt. Visst, känner man att det är dags för en förändring för sitt välmåendes skull så KÖÖR men om man trivs och känner att ”yeah, mitt liv är riktigt nice så här” – varför förändra det? Jag tror rutiner är viktiga för oss eftersom det ger oss trygghet och, förhoppningsvis, glädje i tillvaron då vi gladeligen fortsätter med våra rutiner. Sen finns det självklart rutiner som inte gör oss gott men det är ett heeeeelt annat blogginlägg. Den göttigaste rutinen jag har i mitt liv måste vara rutinen jag utför just precis nu. Jag kommer till jobbet kl. 7, drar på skön musik i mitt teams Sonos-högtalare, hämtar en kopp te, käkar nån god frukt och kickar igång något kundprojekt. En högst härlig vardagsrutin.

Samantha Jones.

 

Det finns en serie som alltid får mig på allra bästa humör – älskade Sex and The City. Denna underbara serie som jag kikat på sedan gymnasiet är serien allra närmst mitt hjärta. Två filmer har också släppts därefter som, för min del, varit helt OK då dom blivit en förlängning av serien. Jag har kikat på några avsnitt nu under dagen då jag pysslat här hemma och jag tröttnar aldrig. Min favorit har alltid varit och kommer alltid vara Samantha och det just för att hon är helt fördomsfri när det gäller allt och att hon alltid står på sig när andra skulle rättat sig i ledet. Hon dömer inte Carrie när hon är otrogen mot Aidan, hon är öppen med att hon inte gillar traditionella förhållanden och hon ställer alltid upp och löser problem när någon i tjejgänget behöver henne. No questions asked. Guldkompis FTW. Jag tror det finns mycket att lära sig utav en fördomsfri person eftersom vi alla bär på så otroligt mycket föreställningar och övertygelser kring hur saker och ting är. Samantha bara är och låter saker och ting hända när det händer vilket jag tycker är otroligt befriande och inspirerande även om hon är en fiktiv karaktär i en till åren kommen tv-serie.

Maren Morris.

Maren Morris är en sångerska jag upptäckte väldigt nyligen. Hon har en underbar jävla röst och denna akustiska version av hennes låt I Wish I Was är såååå inspirerande inför mina sångsessions i helgen.