Liberation.

Äntligen, hörrni. Äntligen har min absoluta favorit sedan gymnasiet släppt nytt album. Älskade Christina Aguilera. Liberation heter nya skivan och den känns exakt så när jag lyssnar – befriande. Christinas två senaste album har varit besvikelser till största del så att äntligen få ett album som är fruktansvärt bra rakt igenom känns underbart. Låtarna andas allt från rock-gospel till hiphop och jag blir inte uttråkad för en sekund. Favoritspåret är definitivt Sick of Sittin’ vilket är ett rock-spår där Aguilera gör precis det jag vill att hon skall göra – belta raspig rock utan att hållas tillbaka. Fruktansvärt perfekt för hennes röst och jag vill ha mer. Det är typ den enda svagheten jag kan känna gällande Liberation. Att jag skulle vilja ha ännu mer genuina rock-spår då jag, personligen, tycker att hon axlar den röstrollen så läskigt bra. Hiphop-flirten Maria passar dock Aguilera makalöst bra också likväl som mina andra favoriter Like I Do och Fall In Line. Christina Aguilera är den artist som i princip lärde mig att sjunga när jag var 15 bast. Därför kommer jag alltid vara partisk oavsett om ett album är uruselt men Liberation är verkligen ett steg närmre hennes absoluta bästa album Back to Basics och det är inget lätt album att närma sig musikaliskt. Good job!