En hoppfull påminnelse.

Min fina vän Nathalie påminde mig i veckan om det inlägg som jag skrev om hoppfullhet för några månader sen. Jag skrev om att just hoppet är det sista som lämnar en. Igår läste jag igenom just det inlägget igen och insåg snabbt att jag faktiskt varit på väg att bli exakt sådär cynisk denna veckan på grund av att det varit och är jävligt jobbigt just nu. Men jag har ändå lyckats stanna upp och tänka till en extra gång och det är jag väldigt glad över just nu. Jag kommer inte gå in på detaljer utan ville mer lägga fokus på optimism genom det här inlägget då det alltid vinner i slutändan. Mitt gamla inlägg andas positivitet och är skrivet av mig när jag kände styrka vilket gör att det hjälper mig idag när styrkan inte finns där.

Som jag sagt så många gånger innan är det superenkelt att vara cynisk och ge upp men jag jobbar inte så och kommer aldrig göra det. Jag lever på hoppet och låter det vara det sista som lämnar mig även om det gör ont på vägen. Så är det också denna gång. Det är värt att jag hoppas oavsett vilket utfall situationen än må ha i slutändan eftersom det är en positiv kraft som driver mig framåt – ett hoppfullt steg i taget.

?