En farmors visdomsord.

Heyo. Min farmor är fan bäst. Igår var jag förbi henne på middag efter jobbet. Jag missade ju tyvärr den årliga påskaftonslunchen så jag ringde farmor igår och vi bestämde att jag skulle svänga förbi. Det finns nog ingen som blir så genuint glad över att träffa mig som hon blir. Hennes kramar är ärliga och det finns aldrig några baktankar eller hemliga planer bakom hennes handlingar och ord. Hon bara är. Vi satt och pratade ett bra tag innan maten var klar och jag blir alltid så jäkla imponerad av farmors minne. Hon minns det mesta typ 30 år bakåt och det är så häftigt att lyssna på allt hon har att berätta. Det sätter mitt eget liv i perspektiv att se henne så stark, glad och hoppfull vid 87 års ålder och det gör mig otroligt ödmjuk och tacksam.

Farmor förlorade sitt livs kärlek (min farfar) innan jag ens var påtänkt. Alltså för över 30 år sen. Hon pratar fortfarande varmt om farfar Evald och det lyser upp ett ljus jag inte kan förklara i hennes ögon när hon ingående berättar om soffgruppen dom investerade i på 60-talet när dom precis flyttat in i huset här i Kalmar. Hon minns och hon blir glad av sina minnen trots att farfar inte längre lever och det signalerar en sanslös styrka i mina ögon. När vi satt där och pratade kom vi in lite på vad som är det viktigaste i farmors liv och utan tvekan svarade hon familjen. Det bästa hon vet är att ta hand om oss, träffa oss, skratta med oss, krama oss och skapa nya minnen. Så enkelt är det för henne och det sätter så mycket annat bullshit i perspektiv, eller hur? Farmor har fattat grejen med att ge och dela energi med dom som betyder någonting och som har ett faktiskt värde i hennes liv. Det är lönlöst att försöka vattna döda blommor eller gå till tomma brunnar och hoppas på vatten (liknelsefääst!) för i slutändan vill du ändå bara vara med dom som förstår dig och som respekterar dig för precis den du är. Farmor krånglar inte till det och det försöker jag lära mig av eftersom det ofta känns som att vänskap, relationer och kärlek är så jäkla snurrigt. Men enligt farmors premisser så är det bara att forma sitt liv precis som man vill och rikta in sig på den positiva energin som genuina personer i ens liv ger en. Jag gillart skarpt och det är nog inte så konstigt att farmor är så harmonisk som hon är idag när hon tänker så förbannat rätt. Hon har levt och det är betryggande att se hur hon varken låter bitterhet, negativitet eller samhällets syn på ensamhet trycka ner henne i skorna. Hon bara är och det är gutt.

?