Några ödmjuka tankar.

Idag gick jag igenom ett moment som jag verkligen förtjänade. Jag tänker inte skriva ut några detaljer men allt bottnar i att jag kom på mig själv med att vara läskigt självupptagen och helt uppslukad av min egen problemfria värld när jag har en vän som just nu går igenom ett helvete. Och när jag kommer på mig själv med att bli för uppslukad av nonsens-saker i min problemfria värld – då resulterar det i att jag blir förbannad på mig själv och alla andra som agerar så.

Perspektiv är en klurig grej och att ta några steg tillbaka när man känner att självupptagenheten knackar på är såå värt det. Tack och lov har jag förmågan att göra det för att jag har fina vänner som ger mig en käftsmäll när det behövs. Tänk dom som inte har såna awesome vänner utan istället bara kör på utan att ifrågasätta sig själva eller lära sig något på vägen? Jag vet inte om du läser min blogg, Ona, men tack för att du finns och ger mig den där käftsmällen ibland. Idag behövdes den verkligen och jag vill passa på att skicka en tanke till min kära vän som sagt går igenom ett rent jävla helvete just nu, bortom allt vad jag kan föreställa mig. Jag vet inte om du läser min blogg heller, gumms, men jag tänker på dig dagligen även om jag, som sagt, har mina okänsliga stunder ibland och är crappy på att framföra mitt stöd. Handen på hjärtat har jag nog blivit mer okänslig och uppslukad av mig själv det senaste året. Det beror naturligtvis på massor av saker som jag har gått igenom men det gör mig ändå fundersam. Visst, det är inte sunt att vara världens mest känsliga människa men empati, ödmjukhet och lojalitet är sånt jag alltid bemöts av från mina närmsta vänner när jag mår dåligt så det gör ont i mig när jag märker att jag klantar till det när någon behöver mig. Jag tänker fan inte skylla på något heller utan jag står för att jag blivit mer trög rent känslomässigt samtidigt som jag fortfarande är exakt samma person med känslor och allt annat.

Hur som fick dagens moment mig att tänka till vilket jag verkligen behövde. Tack och en stor jävla kram till alla mina fina tjejkompisar som alltid finns vid min sida. En extra stor kram till dig också, gumms. Jag finns här för dig. Alltid.

13 Reasons Why.

Det är inte ofta jag blir illa berörd av serier och filmer. Förr blev jag det jämnt och ständigt men sen hände livet och jag fick mer skinn på näsan och en stor dos realism applicerat i mitt liv. Idag blev jag dock sjukt illa berörd av sista avsnittet i Netflix-serien 13 Reasons Why. Det var så jävla mäktigt på ett hemskt sätt och jag kunde relatera starkt till varenda litet simpelt uttryck. Jag kommer inte spoila något men serien tar upp självmord och vid ett tillfälle får man se hur ett sådant just gick till. Jag började nästan full on gråta och blev helt mållös. SÅ ont gjorde det i mitt bröst och så nära dom ångestkänslor jag själv upplevt som tonåring och ungdom kände jag mig under just den scenen. Jag har själv aldrig ens tänkt tanken att ta mitt eget liv, det ska jag vara jävligt tydlig med, men jag var utsatt för mycket skit när jag gick i skolan som gjorde att jag ifrågasatte mig själv och den jag var otroligt mycket mer än vad en normal tonåring borde göra. Jag undrade ständigt varför någon tittade snett på mig, varför någon ogillade mig och jag undrade särskilt hårt på varför ingen verkade vilja ta mig på allvar eller varför människor så enkelt och nonchalant utnyttjade mig. Alla såna tankar och funderingar kan jag relatera till och förstå fullt ut vilket gjorde att serien verkligen gjorde avtryck hos mig.

Jag tycker alla borde kika på 13 Reasons Why och då särskilt alla som glidit genom skolåren och ungdomen på en räkmacka och inte för allt i världen kan relatera till att något skulle vara svårt eller jobbigt. Osäkerhet, idioter och att rycka på axlarna eller inte bry sig kan skapa avtryck utan att man faktiskt lägger fokus på det eller bryr sig om att se det. Just den aspekten tar serien upp otroligt bra och jag känner ännu starkare för att agera mer och sluta vara en passiv åskådare när det finns så mycket gott att uträtta i mängder av situationer och för andra människor. Empati ska inte vara ett spel som man spelar på sina egna villkor utan skall bara infinna sig för att vi är människor och bryr oss.

?

En farmors visdomsord.

Heyo. Min farmor är fan bäst. Igår var jag förbi henne på middag efter jobbet. Jag missade ju tyvärr den årliga påskaftonslunchen så jag ringde farmor igår och vi bestämde att jag skulle svänga förbi. Det finns nog ingen som blir så genuint glad över att träffa mig som hon blir. Hennes kramar är ärliga och det finns aldrig några baktankar eller hemliga planer bakom hennes handlingar och ord. Hon bara är. Vi satt och pratade ett bra tag innan maten var klar och jag blir alltid så jäkla imponerad av farmors minne. Hon minns det mesta typ 30 år bakåt och det är så häftigt att lyssna på allt hon har att berätta. Det sätter mitt eget liv i perspektiv att se henne så stark, glad och hoppfull vid 87 års ålder och det gör mig otroligt ödmjuk och tacksam.

Farmor förlorade sitt livs kärlek (min farfar) innan jag ens var påtänkt. Alltså för över 30 år sen. Hon pratar fortfarande varmt om farfar Evald och det lyser upp ett ljus jag inte kan förklara i hennes ögon när hon ingående berättar om soffgruppen dom investerade i på 60-talet när dom precis flyttat in i huset här i Kalmar. Hon minns och hon blir glad av sina minnen trots att farfar inte längre lever och det signalerar en sanslös styrka i mina ögon. När vi satt där och pratade kom vi in lite på vad som är det viktigaste i farmors liv och utan tvekan svarade hon familjen. Det bästa hon vet är att ta hand om oss, träffa oss, skratta med oss, krama oss och skapa nya minnen. Så enkelt är det för henne och det sätter så mycket annat bullshit i perspektiv, eller hur? Farmor har fattat grejen med att ge och dela energi med dom som betyder någonting och som har ett faktiskt värde i hennes liv. Det är lönlöst att försöka vattna döda blommor eller gå till tomma brunnar och hoppas på vatten (liknelsefääst!) för i slutändan vill du ändå bara vara med dom som förstår dig och som respekterar dig för precis den du är. Farmor krånglar inte till det och det försöker jag lära mig av eftersom det ofta känns som att vänskap, relationer och kärlek är så jäkla snurrigt. Men enligt farmors premisser så är det bara att forma sitt liv precis som man vill och rikta in sig på den positiva energin som genuina personer i ens liv ger en. Jag gillart skarpt och det är nog inte så konstigt att farmor är så harmonisk som hon är idag när hon tänker så förbannat rätt. Hon har levt och det är betryggande att se hur hon varken låter bitterhet, negativitet eller samhällets syn på ensamhet trycka ner henne i skorna. Hon bara är och det är gutt.

?

En hoppfull påminnelse.

Min fina vän Nathalie påminde mig i veckan om det inlägg som jag skrev om hoppfullhet för några månader sen. Jag skrev om att just hoppet är det sista som lämnar en. Igår läste jag igenom just det inlägget igen och insåg snabbt att jag faktiskt varit på väg att bli exakt sådär cynisk denna veckan på grund av att det varit och är jävligt jobbigt just nu. Men jag har ändå lyckats stanna upp och tänka till en extra gång och det är jag väldigt glad över just nu. Jag kommer inte gå in på detaljer utan ville mer lägga fokus på optimism genom det här inlägget då det alltid vinner i slutändan. Mitt gamla inlägg andas positivitet och är skrivet av mig när jag kände styrka vilket gör att det hjälper mig idag när styrkan inte finns där.

Som jag sagt så många gånger innan är det superenkelt att vara cynisk och ge upp men jag jobbar inte så och kommer aldrig göra det. Jag lever på hoppet och låter det vara det sista som lämnar mig även om det gör ont på vägen. Så är det också denna gång. Det är värt att jag hoppas oavsett vilket utfall situationen än må ha i slutändan eftersom det är en positiv kraft som driver mig framåt – ett hoppfullt steg i taget.

?

En helt ny värld.

Det känns helt galet att 2016 snart är till ända och därför är det också dags för min årliga årskrönika som kommer bli lite annorlunda i år. Jag kommer hålla mig rätt kort och låta några härliga bilder från året tala för mig istället vilket känns som helt rätt approach när jag tittar tillbaka på året som gått.

2016 har för mig varit året då jag egentligen kört på som vanligt med allt i mitt liv och jag har trivts något utomordentligt. Mina fina kollegor och nära vänner Nathalie och Sara finns alltid där för mig och under 2016 har vi gjort massor av roliga saker tillsammans som gjort mina dagar helt underbara. Även min familj, en hel drös med goa kollegor, bästa poddkompisen Nicklas och mina gurls Ona, Erica och Marlene är alltid närvarande vilket värmer något fantastiskt. Resan till Island i maj med jobbet är också något jag kommer minnas hela mitt liv med allt fantastiskt som jag fick uppleva där med ett helt gäng fina människor. Större delen av 2016 har därmed varit jäkligt pepp med mycket fokus på mitt jobb, musik, sång, podden, mina vänner och att bara ha det jäkligt bra.

Under 2016 togs också ett av mina svåraste beslut någonsin. Kärlek är ofta jävligt enkelt men lika ofta väldigt svårt och det är så förbannat smärtsamt att inse att kärleken har försvunnit och att man går runt och håller fast vid någonting som inte är vad det borde vara – för bådas skull. Beslutet att lämna mitt sju år långa förhållande var något vi var tvungna att göra men samtidigt också något som kändes alldeles fruktansvärt. Jag visste inte alls vad som skulle komma ur det mer än att mitt hjärta visste att det var det enda rätta. Det var som att lämna min allra bästa vän, förlora förmågan att andas och samtidigt sticka en kniv i hjärtat på någon som alltid stått vid min sida. En emotionell jordbävning utan dess like som var tvungen att ske för att skapa något bättre för oss båda. Och nu, på andra sidan av det hela, så känns det ändå bra och jag kommer alltid minnas våra fina år tillsammans med ett varmt hjärta ?

Så vad kommer 2017 innebära för mig? Ingen jäkla aning och det känns både spännande och lite läskigt. Om det är något jag är fruktansvärt dålig på så är det att leva i nuet och bara vara jävligt tacksam över vart jag är, vad jag har och vilka möjligheter som finns framför mig. Jag har alla medel någonsin för att kunna leva ut mina drömmar och göra precis allt som jag älskar. Det är få förunnat och väldigt få gör också något med sina faktiska privilegier då det alltid, av någon anledning, verkar vara enklare att ta dom för givna. Jag vägrar vara en person som tar saker för givna, klagar och som aldrig blir nöjd. Så om det är något som 2017 skall ge mig så är det nog ännu mer tacksamhet och ett par nyputsade glasögon som visar mig världen exakt som den är – en fantastisk plats fylld med möjligheter, värme och kärlek.

Gott nytt år, pals!

?

Ett hoppfullt inlägg.

Ibland känner jag verkligen av att det finns så otroligt mycket cynism och negativ energi här i världen. Den finns där alltid, hela tiden, och är ständigt redo att trycka till den som är drivet positiv eller hoppfull. Det är precis som att det är mer accepterat att vara neutralt cynisk än att lita på hoppet. Det där hoppet som ändå alla mår så bra av när man väl stöter på det. Alla älskar egentligen hopp och förväntan men alla är också för rädda för att tillåta sig själva att känna det. Då kan man ju bli sårad, besviken eller, värst av allt, förd bakom ljuset inför något som man trodde på men som inte alls visade sig bli särskilt bra. Då har man mage att rättfärdiga sig själv att bli förbannad och går vidare i livet med ännu en cynisk erfarenhet i bakfickan, stolt över att man lyckats se igenom ytterligare en idiots agenda. Cynism vinner ibland.. men inte alla gånger och det gör att ständigt hoppfulla människor som mig får en chans att bevisa kraften bakom att bara ge sig hän till att hoppas och sprida hopp.

När jag säger hopp så relaterar ni alla säkert till olika saker. Jag tänker direkt på att ALDRIG tillåta sig själv att bli skadad eller bitter av sina dåliga erfarenheter. Hopp för mig är att jag alltid försöker ta varje situation för vad den är just då och inte skapar cyniska mönster mot förr som bekräftar min bitterhet i det jag upplevt. Alla stöter på skit ibland och jag har no doubt stött på extra mycket idioti genom åren men det betyder inte att jag komplett förlorat mitt hopp om allt ever. Det om något vore jävligt töntigt. Hoppet är det som gör att jag aldrig ger upp och är det som alltid väcker mig på morgonen även när jag är supertrött på allt. Hoppet gör att jag dagdrömmer mycket och att jag alltid ser dom bra sidorna hos andra människor jag träffar innan jag dömer dom efter den cyniska måttstock som många andra vill att jag skall mäta dom efter. Hoppet gör att jag kan tänka själv och inte jämför mig med någon annan. För allt dåligt här i världen har bara en gemensam nämnare och det är bristen på hopp, kärlek och självkänsla. Förlorar du hoppet blir du bitter, förlorar du kärleken blir du sårad och förlorar du din självkänsla kan den cyniska världen göra precis vad den vill med dig och det som en gång var ditt hopp. Det är därför det är så viktigt att bara fortsätta hoppas och se det fina i varje dag även om det skiter sig. Det är därför vi blir så tagna och styrkta av människor som berättar sin hemska livshistoria och ändå är varma och öppna människor i slutändan. Dom har aldrig slutat hoppats och tagit sig igenom massor av skit på rent jävla hopp. En ynka känsla styrker alltså någon så mycket att dom i princip kan klara vad som helst. För det är superenkelt att ge upp – det är bara att sluta hoppas, hitta någon som bekräftar din misstänksamhet, vända kappan efter vinden och tycka synd om dig själv så är du där.

Jag tror att det är väldigt mänskligt att tappa hoppet ibland. Särskilt för oss här i Sverige som lever ett väldigt skyddat liv där minsta lilla rubbning i vår vardag kan göra oss väldigt osäkra på vår framtid. Våra prioriteringar gör oss sårbara rent mentalt vilket säkerligen kan vara frustrerande. Vi om några skulle behöva känna mer hopp och lära oss att driva på och kämpa mer. Allt går inte åt helvete för att det ska gå åt helvete – det bara blir så – och det är just den där slumpmässigheten som hoppet försöker förtydliga för oss. Om vi bara lever för varje dag ur visionen att allt positivt kan hända och att möjligheterna också då är oändliga så blir allt jävligt gutt. Då försvinner ångest, stress och otillräcklighet fort bort och vi får utrymme för att verkligen leva istället för att skylla ifrån våra dåliga erfarenheter på att någonting specifikt alltid går emot oss. Sen säger jag absolut inte att man inte skall stå upp för sig själv inför idioter – det är ju självklart – men det finns så mycket extra negativitet som inte behöver yttras som jag tycker vi bara skall lägga ner. Ingen vinner på att du är bitter och oföränderlig. Ingen vinner på att du låter negativa saker förstöra ditt hopp och du själv vinner absolut inte på att tycka synd om dig själv. Jag älskar mitt gränslösa hopp även om jag hållit på att förlora det otaliga gånger. Hoppet gör mig på ett sätt väldigt sårbar och, i vissas ögon, naiv men samtidigt kan ingenting komma åt mig för att jag just alltid känner hopp. Det är en självskapande magi som precis är den ingrediens som behövs mer av i våra liv.

?

Vägen till en bättre arbetsplats.

Ni som läser min blogg och bor i Kalmar har kanske sett min nuna på busskurer (dom få som finns kvar, haha) runt om i stan. Jag är nämligen en del av Meridiums kampanj Sveriges bästa arbetsplats och det är såååå kul och utvecklande på samma gång. Ni vet ju hur mycket jag älskar att prata om mitt andra hem Meridium och hur otroligt bra jag trivs där. Det har sina anledningar och beror både på att vi på Meridium vill åt samma håll och bryr oss om varandra likväl som att Meridium som företag utvecklas mot att bli en arbetsplats som bryter alla normer som vi alla är sååå bekanta med gällande hur en arbetsplats skall vara och definieras.

Den här kampanjen är vårt sätt att lyfta fram alla awesome medarbetare som finns och uppmuntra alla där ute att hylla varandra. Ren jäkla glädje och gemenskap helt enkelt! Jag tror väldigt starkt på att det behövs paradigm-skiften i den värld som vi kallar vårt arbetsliv idag. Vi är inga maskiner och vi behöver uppfylla våra personliga syften i samförstånd med den arbetsplats vi väljer att ägna större delen av våra liv på. Det är helt enkelt viktigt att trivas på jobbet och det är en no-brainer för mig att ta bort hierarkier, dumpa påtvingade strukturer och tillåta arbetsplatser att styras av alla tillsammans. Jag hoppas att vi kan inspirera andra att tänka likadant och att vår kampanj sår ett frö som kan peppa andra att utmana gamla tankesätt.

?

Ett år att minnas.

Över lag tycker jag att det är otroligt svårt att minnas allt som jag gjort under ett år. Det är ett långt tidsspann och ofta, för min del, så förändras jag rätt mycket som person under 12 månader. 2015 har dock varit ett år då förändringarna har inträffat på andra sätt och min person har varit densamma. Det känns som en självklar effekt på att jag är nöjd med den jag är och inte behöver förändras så mycket mer. Hursom så har 2015 varit ett alldeles fantastiskt år och jag har så mycket att vara stolt över. Till exempel donnorna (Erica, Malone och Ona) i bilderna ovan som alltid finns där för mig och som jag är så otroligt tacksam över att ha i mitt liv <3

Året kan egentligen sammanfattas kring två stora händelser som fått mitt liv att bli mer komplett. Dels köpet att vår nuvarande bostadsrätt och sedan jobbet som webbstrateg vilket jag började i april 2015. Redan i januari började älsk och jag fundera på att leta efter en bostadsrätt i Kalmar. Dels på grund av jobb men allra mest på grund av att jag längtade hem och ville vara närmre dom jag älskar. Självklart hade älsk och jag diskuterat detta innan och han ville det jag ville vilket kändes fantastiskt. Vi hann inte mer än att gå på två visningar förrän vi vann budgivningen för den fina lyan vi bor i idag. Vi har bott här sen i maj och trivs bättre och bättre för varje dag. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när vi var här på visning och det känns jäkligt najjs såhär i efterhand att vi fick lyan som vi verkligen, verkligen ville ha. Guld! Under samma månad som vi fick lyan sade jag också upp mig från mitt gamla jobb och skrev på anställning hos Meridium. Snacka om att få två drömmar uppfyllda på en gång. Det var verkligen dags för mig att gå vidare med ett yrke där jag fick forma min roll mer och där jag både slapp extrem stress och kunde ta tid för innovation utan att känna mig pressad. Jobbet som webbstrateg passar mig som handen i handsken och nu, efter 9 månader som anställd på Meridium, trivs jag bättre än någonsin.

Utöver dom här två stora händelserna så har 2015 också varit ett år då jag fått tid att reflektera väldigt mycket och låta tiden läka en del sår som hängt sig kvar. I mitt fall så läker tiden alla sår och 2015 har varit ett år som gjort mig tacksam inför alla relationer jag haft som runnit ur sanden, brutits eller tagit slut på andra sätt. Allt som gjort mig ledsen, andra ledsna eller förbryllat mig har också gett mig erfarenheter som jag är så glad över att jag har idag. Därför har jag försökt bli mer försiktig med att kasta skit på jobbiga saker som har varit. Dels är det just då-tid och redan långt bakom mig men det är också, som sagt, erfarenheter som format mig och gjort mig klokare över lag. Jag är ingenting utan mina erfarenheter och det kommer både ur positivt likväl som negativt. Det vore naivt av mig att tror något annat. 2015 har gett mig tiden att våga reflektera över dåtiden på ett sätt som jag aldrig skulle vågat göra tidigare. Att se en positiv lärdom i negativitet som varit är en stor framgång för mig.

Sången och musiken har självklart varit med mig under hela 2015 också men på ett mer bekvämt sätt där annat jag älskar att sysselsätta mig med har fått ta något mer plats. Jag håller det levande på en nivå som passar mig och jag har under året börjat utforska mer av min faktiska identitet när det kommer till mig som sångerska. Den resan har precis bara börjat och jag anar att 2016 kommer gå mer än någonsin i musikens tecken..

Något som jag aldrig kommer glömma från 2015 är resan med HELA familjen till Turkiet. Vi hade så förbannat kul och jag har inte upplevt en sån gemenskap med min familj på väldigt länge. Jag älskar mina systrar så fruktansvärt mycket och det känns tryggt och fint att dom alltid finns där för mig även om min äldsta söss Johanna valt att bosätta sig i Åre. Haha. Vi syns i alla fall så ofta vi kan och minnena från Turkiet-resan gör att jag bär med mig den där kärleken vart jag än går.

För att avsluta den här krönikan tänkte jag besvara några göttiga frågor i en återblicks-lista för 2015.

Vilka resor har du gjort under 2015? En hel drös inom jobbet upp till STHLM (kundmöten, events osv.) vilka verkligen lärt mig hur kul det är med ett jobb där jag får äran att röra mig mellan Kalmah och storstan. STHLM is growing on me... I maj åkte jag med jobbet till Sorrento, Italien där vi hade konferens och hade det härligt under en dryg vecka. Sedan i slutet av augusti åkte jag och hela familjen Rosenqvist som sagt till Alanya, Turkiet. 40 plusgrader, sol och pool-bad. Härligheten! Sen har älsk och jag, naturlisch, besökt Gotland i somras som vanligt.

Bästa film du sett under 2015? Uj, vilken svår fråga. Jag har kikat på många filmer iaf, det är en sak som är säker. Hmm.. bästa film måste ändå vara Inside Out som jag inte såg för så länge sen. Filmens huvudkaraktär Joy personifierar exakt hur jag försöker se på omvärlden och bete mig och hur svårt det faktiskt är att vara en genuin optimist men också hur rätt det alltid blir i slutändan om man förstår värdet i alla andra känslor också.. NO SPOILERS PROMISE.

Bästa album du lyssnat på under 2015? Tori Kelly’s album Unbreakable Smile, utan tvekan. Jag har lyssnat sönder det och har fortfarande inte tröttnat. Hon är fantastisk och alla låtar på albumet betyder något för mig.

Roligaste fäästen du varit på under 2015? Jennys & Manges bröllop – no doubt. Vi hade så genuint jäkla roligt.

Största lärdomen under 2015? Tacksamhet inför äkta vänskap och hur tidlös en relation skall kännas för att vara på riktigt.

Bästa investeringen under 2015? BOSTADSRÄTTEN. Gosh. Jag älskar den mer än jag älskar glass!

Några löften inför det nya året – 2016? Fortsätta må bra och göra sådant som jag tycker är förbannat roligt. Fortsätta våga säga JA till utmaningar när jag egentligen vill säga NJA då det utvecklat och kommer utveckla mig på ett otroligt positivt sätt. Jag vill börja läsa böcker igen vilket jag inte gjort på flera år och tillåta mig själv att låta ”banala” saker som just en bok uppta min tid ibland. Jag kommer fortsätta med musiken, skriva mina egna låtar och sjunga så ofta jag kan. Jag kommer även fortsätta podda med bästa Nicklas och utveckla vår podcast Tält och hans vänner. Jag vill också fortsätta hålla min liberala LCHF-kost (som jag nu hållit igång i över 6 månader, woop woop) då den får mig att må otroligt bra.

Söndag.

Idag har det varit en melankolisk dag för mig men nu börjar det ordna upp sig lagom till att dagen är slut. Jag sitter och kikar på filmen Cyberbully och fixar naglarna. Jag brukar alltid vilja kika på svåra saker när jag haft en seg dag, då kommer jag igång för att jag blir förbannad. Den här filmen får mig definitivt förbannad och det gör ont i mig att scenariot tjejen i filmen går igenom inte alls är överdrivet. Den som aldrig varit utsatt för mobbning kan tyvärr inte förstå smärtan, hopplösheten och det ständiga ifrågasättandet av jaget som man går igenom när en grupp med människor väljer en till ens hack-kyckling. Det gör ont och lämnar sina spår och är man en känslostinn tonåring som kräver acceptans så är det svårt att hitta en ljuspunkt i allt det mörka. Det är ju dock så att det blir bättre. Jag är ett levande bevis på det och man formas likväl som att man blir starkare av det man går igenom. Tack och lov. Hursom.. lite extra kärlek, empati och förståelse mellan oss människor är viktigt i alla åldrar. Alla bär på en historia och jag önskar så att alla, även yngre människor, hade modet att lyssna på allas historier och att det fanns en stor jäkla dos mer respekt, tolerans och acceptans under allt fluff.

Side note; Slutet på filmen är fucking awesome och högst realistiskt (been there, done that). Ifrågasätter du den som vill trycka ner dig så behåller du också din makt och energi vilket gör att den som trycker ner dig inte får det denne är ute efter. POW!

Tisdag.

Damn vad varm jag är! Jag har suttit och spelat in podd nu i typ en timme och dörren ut till hallen har varit stängd. Bad move alltså för här inne på kontoret är det bastu-varning nu. AHHH! Dagens podavsnitt blev gästat av Emelie J, som är en gammal kollega till Nicklas och mig, och vi diskuterade fördomar. Det var jäkligt skoj att byta erfarenheter och tankar. Vi diskuterade bland annat en artikel som Emelie skrivit om just fördomar och jag håller med henne kring att det finns så mycket som vi bara häver ur oss utan att tänka till. Jag visade själv exempel på detta, haha, genom att använda uttrycket ”så länge dom sköter sig” när vi diskuterade.. Good job, Rosenqvist! Dock får jag inflika med att jag menade att vi ALLA skall sköta oss och att den regeln inte är speciellt tilldelad någon. Såklart! Jag tror helt enkelt på ett samhälle där alla är sjyssta mot varandra. Punkt slut. Sådärja.. nu har jag fått lufta kring min blunder och kan fortsätta andas. Phew! Hursom var det ett väldigt givande podavsnitt ikväll och jag gillar skarpt när saker ifrågasätts. Det är för tusan mitt mantra här i livet och jag önskar att fler utövade det när det kommer till orättvisor och oförståelse i samhället.

Nu ska jag ta ett stort glas vatten och svalka pannan.

Rosa brevet.

Prenumerera på tamponger genom Rosa Brevet

Nu tänkte jag skriva en liten rad om något som jag tycker är ett riktigt bra intiativtagande. Jag har några duktiga kollegor på jobbet som driver en egen webbshop som heter Rosa Brevet. Det är en webbshop med hjärta där man kan köpa tamponger på abonnemang och samtidigt stödja cancer-forskningen. Hela 10 % av varje såld förpackning går till forskningen vilket är fullständigt fantastiskt! Samtidigt som vi kan prenumera på ett smidigt och nödvändigt abonnemang så kan vi då även skänka pengar i samma veva vilket är ett upplägg som alla kan relatera till.

Så, vänner, gå väldigt gärna in på rosabrevet.se och kika!

Musikhjälpen 2014

Musikhjälpen 2014 - podcasten Tält och hans vänner

Så var äntligen underbara Musikhjälpen igång igen även detta år. Yay! Bästa Nicklas och jag har startat en elektronisk bössa som ni kan skänka pengar till genom att klicka på bilden här ovan. Vi har skapat bössan under namnet Tält och hans vänner som är Nicklas och min podcast. Vi fullkomligt älskar Musikhjälpen och skänker pengar varje år. Musikhjälpen skapar hopp, gemenskap och glädje vilket vi står bakom varje dag i veckan, hela tiden. Önska låtar och skänk pengar till kampen mot HIV – alla kan göra skillnad.

Ha en fantastisk tisdag nu, vänner!