Torsdag.

Tänk vad mycket känslor gamla låtar kan få fram. Jag klickade runt en sväng på Spotify nu och hamnade på Stacie Orrico. Hon var typ känd runt 2003 när jag gick på gymnasiet och då menar jag känd i USA utan att någon hade koll på hennes mindre kända låtar alls här i Sweden. Hon hade två låtar som jag lyssnade sönder – Strong Enough och Dear Friend. Två vackra ballader som bara fastnade direkt hos mig. Dels på grund av att Stacie har en sångröst som jag gillade och fortfarande gillar men även för att låttexterna var genomtänkta. Jag tror jag gick mycket mer på texterna när jag var yngre. Då var jag också mycket bättre på poesi än vad jag är nu. Jag skyller på åldern, haha, men helt ärligt tror jag det är farligt att växa upp och ”bli vuxen”. Det finns så sjukt mycket begränsningar i en vuxen värld och vi är så jäkligt duktiga på att placera allt och alla i fina små fack så vi slipper ifrågasätta någonting alls. Nu när jag sitter och lyssnar på dom här låtarna så är jag så tacksam över att jag fortfarande är positivt cray cray (världens bästa ord) ibland och att jag kan komma på mig själv med att tänka att jag fortfarande har lika roligt och är lika rolig (JA, jag är rolig!) som när jag gick på gymnasiet. Jag skrattar fortfarande högt och ofta, jag älskar fortfarande att imitera olika dialekter och jag retas fortfarande med alla jag gillar så fort jag får chansen. Det gäller nog helt enkelt att inte förlora sig själv helt och hållet eftersom det kom så mycket roliga idéer och knasigheter ur ens barnslighet. Det är utifrån knasighet jag blir kreativ i alla fall.

Måndag.

Jag körde på uppsatt hår idag. Det var banneh mig inte igår. Både gött och snyggt ju så jag undrar lite lätt varför jag inte har det mer ofta? Dagens tankenöt, indeed. Haha. Dagen har gått superfort btw. Jag har suttit med en AdWords-grej hela dagen och varit helt inne i min egen värld gällande det. Riktigt gött. Mackan och jag pratade lite om just dedikerat flow innan jag gick hem idag. Att man hamnar i ett uppslukat läge där allt går awesome och man trivs.. Tiden går fort och det man gör går som på räls. Det läget är riktigt najjs att hamna i och, som vi diskuterade, så hamnar man ju där när man faktiskt gör något som man känner passion för och trivs som tusan med. Därför känns det gött att veta att jag arbetar med något som jag tycker är riktigt roligt på en arbetsplats som ger mig utrymme att utvecklas inom det jag brinner för. Det gör också att jag tillåter mig själv att ifrågasätta vad ett jobb betyder idag mot vad det betydde för 10, 20 år sen. Vill jag gå till ett jobb jag inte brinner för och göra allt jag brinner för på min fritid istället eller vill jag gå till ett jobb som jag brinner för och även gärna lägger en del av min fritid på? Där har vi nog dagens riktiga tankenöt ändå. Det sistnämnda är mitt självklara val.

A little bit closer.

Detta blir nog det första personliga inlägget på aplänge men jaa.. det var dags. Efter podcasten igår började jag nämligen fundera. Som sig bör. Vi diskuterade ju vänskap och jag insåg att jag tar just vänskap jävligt seriöst. Som jag förklarade i podden så blir jag väldigt intensiv när jag träffar någon som jag klickar med. Då visar jag det öppenhjärtligt och jag vill även gärna investera mycket i vänskapen, som typ en bästa vän. Sen har jag lärt mig genom åren att inte alla tänker som jag (döh) gällande vänskap och därför har jag ofta känt mig sviken eller tömd på energi i många vänskapsrelationer. Då brukar det resultera i att jag vänder relationen ryggen istället eftersom jag inte får tillbaka den energi som jag investerat i personen. Jag är svag inför olika energier och matchar inte min energi längre med den jag investerat min tid hos så klipper jag banden för att jag annars mår dåligt och känner mig utsatt i situationen helt enkelt. Nu låter allt detta väldigt drastiskt, haha, men faktum är att jag gör det för bådas skull. Eftersom relationer just är uppbyggda på att ge och ta energi är det rätt enkelt för mig att förstå när relationen inte existerar längre på det plan jag vill att den skall göra. Visst, man kan alltid snacka om det, men då måste jag först veta och känna att det är värt det vilket det, tyvärr, ofta inte är. It takes two to tango.

Ni ser. Jag är ruskigt komplicerad men jag försöker varje dag bli lite mer casual när jag träffar nya människor som jag klickar med. Det är inte alltid en ny potentiell själsfrände som jag stöter på utan det kan också vara en jävligt trevlig bekant som jag bara kommer säga hej till på jobbet eller träffa en gång per år när jag är ute och reser. Vänskapen kan vara lika awesome ändå och det är den punkten jag försöker lära mig. Jag är såklart otroligt jävla glad över att jag har ett par äkta bästa vänner som också kallar mig sin bästa vän (yay!) men jag kan inte vara bästa vän med hela jäkla världen. Usch så jobbigt. Jag vet att jag har fått lära mig (och lär mig) allt detta den hårda vägen genom många förluster av bekantskaper som jag hanterat som något helt annat. Jag tänker dock inte sticka under stolen med att en del utnyttjar människor som investerar mycket energi i andra men det är bara en trist minoritet i det stora hela som jag inte lägger min energi på. Faktiskt. Det finns awesome människor som kan vara fina bekanta, härliga kollegor, roliga partyvänner eller underbara vänner som jag kommer dela hela mitt liv med. Alla vänskapskategorier har sin charm och jag lär mig – sakta men säkert – att hantera alla dessa olika energier på allra bästa sätt.

What’s right is what’s left if you do everything else wrong.

Det är både konstigt och fint hur vi alla reagerat på Robin Williams bortgång idag. Det är konstigt eftersom de flesta av oss personligen inte känner honom men samtidigt har vi alla upplevt och vuxit upp med hans prestationer som den fantastiska skådis och underhållare som han var. Det är jävligt sorgligt med självmord och det är mycket vanligare än vi faktiskt tror oss veta att det är. Psykisk ohälsa förekommer hos minst var fjärde person vilket innebär att vi alla känner någon som behöver professionell hjälp, mer stöd eller bara någon som kan lyssna. Det är en internationell folksjukdom som genomsyrar hela vår värld och det finns liksom ingen quick fix och därför är det så jävla viktigt att vi faktiskt bryr oss. Även om det handlar om en 63-årig skådis i Hollywood. Depressioner och självhat är något som alla kan komma ur bara man är öppen för det enorma arbetet det innebär och är villig att ta emot hjälp. Men ibland är det tyvärr för sent och vi medmänniskor kan hjälpa till med mycket men det finns alltid en distans där den som mår skit måste dra sig upp ur det svarta hålet med sin alldeles egna styrka. Ibland tar krafterna helt enkelt slut.. och det uppgivna slutet går inte att undvika.

2013 and forward.

2013 har varit året då allting egentligen tagit fart för mig. Både rent karriärsmässigt men även bakom pannbenet. När jag fick mitt nuvarande jobb var det så jäkla häftigt och jag var så glad att det fullkomligt sken om mig. Äntligen hade jag hittat ett heltidsjobb. Ett heltidsjobb där jag dessutom kunde använda mina kunskaper och intressen för webben och webbdesign men även ett jobb där jag kunde få utvecklas. Snacka om lycka! Sedan mars i år har det därför varit otroligt stabilt på jobbfronten och det känns tryggt och välkommet. Jag förtjänar trygghet och har kunnat skapa den förutsättningen alldeles själv. Det kallar jag ett mål uppnått och ett steg ytterligare framåt.

Förutom nya jobbet har jag också fortsatt vara väldigt mån om mig själv. Det är häftigt att se sig själv växa och må bättre och bättre. Jag kommer aldrig bli perfekt i allas ögon (tack och lov!) men jag är fruktansvärt nöjd med mig själv vilket är det som betyder något. Det finns inga frågetecken, inga bekymmer och jag trivs jäkligt bra med mig själv. Det viktigaste i min värld är att alltid se framåt, förlåta och gå vidare. Det kvittar om förlåtet aldrig hörs så länge det förblir ett sådant hos mig. Det är så skönt att kunna släppa saker och fortsätta må riktigt underbart. Mitt jag för fyra år sen hade fullkomligt tappat hakan över hur överdrivet drama och passiv aggressivitet aldrig mer kommer finnas i mitt liv. Varken från mig själv eller människor som får äran att vara i mitt liv.

2013 har också bjudit på en flytt från Växjö för att komma närmare jobbet och jag har nog aldrig trivits så här bra i en lägenhet som jag gör nu. Nästa mål angående boende är att spara cash och sedan köpa drömhuset. Men det blir nog inte 2014 års uppgift att bära. Haha. Flytten blev en fin nystart och gav mig energi. Jag tror jag fortfarande lever på den energin och för första gången någonsin är den här lägenheten inredd för ett mer långsiktigt tänk.

Det finns väldigt många minnesvärda saker med 2013. Min syster fick sitt andra barn Vilgot precis i början av året och för bara någon månad sen fick min bästa vän Anna sitt första barn – underbara Hilma. Det är så mycket kärlek i omlopp att det verkligen gör mig påmind om hur underbart livet är när vi genuint älskar och tar hand om varandra. Tro mig, barn är fullkomligt sockersöta, men för mig är det en bit kvar på den fronten. Jag har fortfarande saker som handlar om mig själv som måste uppnås och finslipas innan jag kan fokusera fullkomligt på ett annat liv. Men när den dagen väl kommer så kommer jag vara lyckligast i världen. För mig har väldigt många minnesvärda saker från året som gått också innefattat att träffa och lära känna nya människor och då främst genom jobbet. Jag fullkomligt älskar att lära känna nya, härliga människor och sådana möten har 2013 verkligen bjudit på.

Så vad har jag för planer för 2014? Dels har jag lovat mig själv att ta nästa steg med min musik och fokusera stenhårt på mina egna låtar och mitt egna uttryck. Det är tidskrävande men såå jäkla värt det i slutändan. Jag ser fram emot att spela in mina egna låtar och dela med mig av dom. Som jag sagt hundratals gånger innan är sången det bästa jag vet och jag kommer aldrig sluta sjunga eller älska att stå på scen. Det är en viktig del av den jag är och därför måste jag, för att vara sann mot mig själv, utveckla mig hela tiden för att se hur långt jag kan komma. Mina andra planer för 2014 innefattar självklart att fortsätta jobba och utvecklas på mitt jobb. Jag kan med glädje säga att jag förmodligen arbetar på den roligaste och bästa arbetsplatsen ever. Det är kul att gå till jobbet och det är inspirerande i sig. Jag kommer ju få min första betalda semester sommaren 2014 och då kommer det förmodligen bli fokus på en del resor. Jag vill till New York och London. Storstadssurr av bästa sort. Mina andra mål för 2014 får förbli lite dolda då jag gillar att ta livet lite som det kommer också. Du måste ha mål, absolut, men det är så jäkla viktigt att leva i nuet också och att våga chansa.

Alla bra och uppfyllande grejer kan hända 2014 och det i sig är förbannat häftigt, eller hur? Vi vet aldrig hur ett år kommer bli men det vi kan göra är att göra dom val som vi trivs bäst med och ta det därifrån. Alla är vi olika och alla är vi helt jävla awesome.

GOTT NYTT ÅR, peeps!

One.

Jag blir så lycklig när jag ser trasiga människor förvandlas till det bättre. Det värmer i mitt hjärta när någon som varit ett offer eller en energitjuv vänder och blir en harmonisk, stabil människa istället. Det gör att det där sovande hoppet inom mig blommar ut igen och jag kan le åt en före detta trasig människas nya liv. Det är en sjukt häftig känsla att se människor utvecklas och faktiskt ifrågasätta sina negativa beteenden för att kunna bli bättre personer. Jag har pratat om energitjuvar och offerroller nu i snart 4 år och jag tror stenhårt på det tänket fortfarande – för det fungerar. I en snabb sammanfattning handlar det faktiskt bara om att stanna upp, bryta rutiner och ställa sig själv frågan ”Varför reagerar jag så här?” och sen försöka luska ut vad som startade alla negativa försvarsmekanismer. Alla är vi olika men alla längtar vi också efter att bli stabila och nöjda med vår tillvaro och oss själva. Det handlar om att lyssna, släppa på narcissismen och veta när man har rätt och när man har fel för att kunna landa med båda fötterna på jorden och omfamna sig själv. Det finns väldigt mycket negativ energi hos många människor och jag förstår exakt hur svårt det är att faktiskt erkänna sitt fel eller, om man har offeregenskaper, säga ifrån för att inte utnyttjas och inte ta på sig andras skuld. Allt kräver sin insikt och denna insikt kan man enbart skapa själv utifrån sina egna erfarenheter och en ren jäkla envishet om att vilja förändras.

Det jag vill komma till är det att försoning med sig själv och andra sprider mer värme än vad vi faktiskt tror. Det är härligt att höra hur någon tagit nya steg, förändrats och hittat sig själv. Jag älskar positiva förändringar som skapar människor med bättre självkänsla, mindre negativitet och mer förståelse inför omvärlden och sig själva. Så fortsätt kämpa på! Allt blir awesome bara man jobbar för det och allt slit förvandlar ens tillvaro till något magiskt i slutändan.

I’m writing the future.

Nostalgi. Vilken stark känsla. Jag var hemma på Björkan här om dagen och gick igenom mina gamla grejer som legat och samlat damm på vinden. Det var foton, videos och annat smått och gott från gymnasiet och folkis-tiden. Jag kan verkligen fastställa en sak – jag var otroligt mycket mer carefree förr. Halvt störd, osäker och naiv i och för sig men jag hade så jävla roligt. Alla videos och foton, från när jag var 16 –  21, jag tittar på får mig att skratta och det känns så fint på något sätt att ha allt detta bakom mig. Jag levde ut varenda känsla uti fingerspetsarna och det känns som om jag vill ha tillbaka den delen av mig själv. Den finns här inom mig men på något vänster är den delen av mig själv mycket mer dämpad nu för tiden. Jag har förändrats rätt rejält under några år nu och jag tror seriöst att jag har förlorat lite av det goa som fanns hos den unga versionen av mig själv. Det finns så mycket aktsamhet, mystik och seriositet runt omkring mig nu för tiden att jag faktiskt ibland glömmer bort att skratta hänsynslöst som jag gjorde konstant förut. Ett nytt mål har därför blivit att jag skall våga ta fram den delen av mig själv igen men som en fräsch krydda att tillsätta på mitt självsäkra 26-åriga jag. Det kommer förmodligen bli det bästa jag någonsin har gjort för mig själv. Det är helt enkelt dags att jag blir mig själv igen – på riktigt.

Myself.

God morgon peeps! Hoppas ni har sovit lika jäkla underbart som mig ;) Det är skönt att känna sig utvilad och redo för en ny vecka imon. Jag sitter och är sådär härligt nostalgisk och går igenom gamla events på Facebook. Jag har förmodligen världens sämsta långtidsminne och jag blir nästan chockad över alla fina fester jag deltagit på under åren. Åren går fort när man har roligt! Bella och jag snackade förresten om självkänsla igår på jobbet och jag insåg hur mycket av det där som jag kämpade med för bara några år sen. Det var verkligen a pain in the ass. Jag tycker det är fint att jag numera kan dela med mig hur jag kommit ur dåliga perioder i mitt liv och hur positivitet och förändring av rutiner kan göra en jäkligt harmonisk och lycklig. Allt är så enkelt egentligen, bara man vågar kämpa, se verkligheten för vad den är och förstår när man har rätt och när man har fel. Ah yeah. Jag får skriva ett längre utlägg om detta nån annan dag tror jag minsann, för nu blirre söndagsfrulle!

One last song.

Tänk vad snabbt ett år kan gå. Ibland förstår jag knappt hur jag kan hinna med allt som faktiskt får plats under 12 månader. Häftigt. 2012 har varit ett väldigt lugnt men lärorikt år. Jag har jobbat mestadels av tiden, så för mig symboliserar 2012 ansvar och trygghet. Precis vad jag behövde när året tog sin början och jag har levt efter dom löftena fullt ut. Men nu är det dags för nya planer och nya mål och jag är mer pepp än någonsin. Jag har några nyårslöften men jag tänkte vara hemlig och inte avslöja dom ;)

Jag tänkte avsluta det här nyårspeppet med att skriva några ord till alla er där ute. Jag blir alltid hoppfull och harmonisk när ett nytt år skall börja och jag skulle så gärna vilja att alla andra människor också kunde känna så. Det är alltid mitt mantra här i livet. Att vara positiv, känna mig hoppfull och aldrig känna hat eller utagera hatfullhet. En positiv människa kan förändra mer än vi tror och det är positiva och förstående människor som gör att vår värld inte tippar över åt fel håll. Så tänk positivt när det nya året snart tar sin början. Livet är skit ibland men med din egen kraft och vilja kan så mycket mer än du tror bli till verklighet.

Gott nytt år!

Wind under my wings.

Det var länge sen jag skrev något djupt och fundersamt här i bloggen. Jag brukade vara bra på sånt. Jävligt bra. Men jag har märkt att ju bättre jag mår desto mindre funderar jag och känner behovet att skriva av mig. Det är ju faktiskt bara positivt. Jag tror på att det är farligt att tänka för mycket, för då glömmer man att leva och bryr sig istället om hur det kan vara istället för hur det faktiskt är. Livet är jävligt nice och jag vägrar se det ur någon som helst cynism. Fuck no! Här ska levas och det till fullo. Jag tror dessa rader räcker för att symbolisera min djuphet för dagen. Lycka gör mig logisk, objektiv och lugn. Då behövs inga krångliga meningar.

Thunderstruck.

Glad nationaldag på er, kompisar! Jag sitter och kikar på Nyhetsmorgon och tycker det är så jävla kul när dom sitter och försöker reda ut vad som kännetecknar en typisk svensk. För mig är en typisk svensk osäker, avundsjuk, missunnsam och konflikträdd. Sen, TACK OCH LOV, består inte hela Sverige av sådana människor men den röda tråden finns. Så idag tycker jag alla svenskar ska ifrågasätta sig själva och inse sina fel och brister. Sen när ni gjort det går ni vidare med nya egenskaper och nya tankesätt och förändrar på så sätt energin i hela Sverige. DÅ snackar vi awesome nationaldag.

Lev som du lär.

Jag har förut pratat mycket om offer och energitjuvar. Om hur offer lever i en föreställd värld där allt kretsar runt dom och hur alla medmänniskor uppfattas som potentiella fiender. Sen har vi energitjuvar som lever med en påklistrad självgodhet, bittert självförtroende och ett begär där dom måste sno energi från andra för att känna sig värdefulla. Jag har också skrivit om mina upplevelser då jag själv har varit ett trasigt offer och hur jag numera gått ur min negativa cirkel och istället lever mitt liv utan att grubbla en minut över sådant jag inte vet. Det som jag har tyckt är svårast att lära mig, men som jag äntligen förstått, är att leva som vi lär.

Jag brukar börja med att tänka på hur jag vill bli bemött av mina medmänniskor. Vill jag bli skitsnackad om? Vill jag kunna bli förlåten? Vill jag höra sanningen? Vill jag att någon skall förstå mig? Vill jag att någon lyssnar? Vill jag mötas av fördomar? Då blir allting rätt självklart. Om vi behandlar människor som vi själva vill bli behandlade så blir vår omgivning så mycket mer behaglig. Då uppkommer ingen onödig dramatik och då vet vi alltid vart vi har våra nära och kära. Dessutom är det rätt självklart att ingen människa är den andra lik. Vi kan aldrig veta vad andra människor tänker, tycker eller känner – förrän dom berättar det för oss. Lever vi som vi lär finns ingen sanning förrän vi fått det bekräftat från källan. Så enkelt är det. Ibland är det knivigt att leva som vi lär eftersom en positiv handling från vår sida kan få kalla handen eller hat som gensvar när vi försöker. Men vi kan inte hänga upp oss på saker vi inte kan lösa, det är början på en mycket ond cirkel, utan det bästa är att lämna problemen där dom hör hemma. Vi lever inte för att lösa andras problem och än mindre att ta på oss oförtjänt skuld som andra vill ge oss. Lever vi som vi lär lyckas vi i allafall så ett positivt frö hos någon och ge en ärlig, snäll hand till dom som är negativa. Det tycker jag är ett bra sätt att bemöta andra människor på.

Efter allt jag lärt mig vet jag också att onda handlingar inte uppkommer ur tomma intet. Människor är inte elaka för att dom vill det utan formas av uppväxt och sin relation till sin familj. Därför är det också otroligt viktigt att aldrig ha fördomar om andra. Alla har sina individuella problem och personliga krig som dem går igenom varje dag och vi har ingen rätt i världen att döma någon. Trasiga människor är inte onda utan har snarare haft det väldigt tufft och hanterar det på fel sätt. Därmed tror jag att om vi lever som vi lär och bemöter vår omgivning (positiv som negativ) med glädje och förståelse så kommer det löna sig i slutändan. Om inte med en positivare omgivning så med en mycket starkare självkänsla och ny, enorm livsglädje.