Happy you.

Jag vet inte varför men jag hamnar ofta i en inre konversation med mig själv där jag funderar kring vad lycka är för olika människor. Vad som genuint gör att någon känner den där flyktiga och högst eftertraktade känslan. Jag och Andreas kikade på Lyxfällan i helgen och där är ju den genomgående faktorn att deltagarna är beroende av någonting som gör att dom överkonsumerar bortom sin ekonomi och därmed hamnar i skiten. Dom får lycka för stunden men eftersom det är lycka utifrån köpta saker är det extremt kortvarig lycka vilket jag tror är den allra värsta sortens lycka att försöka sträva efter. Den gör ju att du aldrig blir nöjd och då tror jag bästa medicin är att titta inåt istället och verkligen försöka förstå sig själv och vad riktig lycka är.

Jag kan bara tala för mig själv men riktig lycka för mig är när jag känner trygghet, lagom mycket utmaningar under en dag, har nära till skratt, känner mig självklar i en situation och när jag aktivt kan tänka på vart jag är i livet och vara stolt över mig själv. Lycka för mig är t.ex. inte pengar även om pengar är en katalysator för att nå sina mål snabbare och även något du behöver för att kunna överleva, skapa dig ett tryggt hem och investera i dina passioner. Lycka behöver inte vara flyktigt och ska inte vara det heller. Det finns alltid något att vara glad över och det är när man verkligen förstår det som man själv kan undersöka och komma underfund med vad lycka är för just en själv. Och vill du blir riktigt jäkla olycklig? Jämför dig med allt och alla, hela tiden, oavsett bakgrund, erfarenheter och situation. Det receptet misslyckas aldrig och jag blir så ledsen när jag ser hur så otroligt många gör just detta. Jämför varenda centimeter av sig själva mot helt andra individer och blir olyckliga. Varför? Till vilken nytta? För innan du började jämföra dig själv med andra när du t.ex. var 7 år och inte hade börjat forma dig själv efter flockens beteenden och normer än – vilka tankar gick runt i ditt huvud då? Tänkte du en enda missunnsam tanke om någon annan? Jag tror inte det. Istället fokuserade ditt sjuåriga jag på drömmar, vilken lek du skulle komma på härnäst och hur kul det skulle bli att börja utforska världen utifrån ditt perspektiv. Du tacklade till och med ensamhet bra tills skolan berättade för dig att du måste ha en tillhörighet för att vara stark och värd någonting.

Jag tror inte på alla saker vuxenvärlden försöker lära oss om lycka. Tvärtom tror jag på att en vanlig sjuåring har svaren som vi så gärna tror att vi finner i pengar, makt och positioner när vi närmar oss 30. Det är superenkelt att vifta bort naivitet och oförstörbarhet eftersom vi tror att det innebär att man är oerfaren och inte vet bättre. Jag tror mer på att ta vara på det och vara glad för dom delar av sig själv som fortfarande tror på hoppet och att det är okej att drömma stort utan att ha belägg för det. Det bästa vi kan göra är att lyfta varandra i våra drömmar och inse, en gång för alla, att riktig lycka är något riktigt, riktigt värdefullt som inte kostar en enda krona.

💕

Games and fun.

Heyo. Hoppas ni alla hade en awesome påsk. Min var riktigt fin och jag hade gärna varit ledig några veckor till. Det är ju så förbannat härligt att inte göra så mycket alls med någon man tycker mycket om och sen kombinera det med några få roligheter som förgyller ledigheten. YAY. Idag är det en sån där härlig melankolisk onsdag där Lana Del Rey blev det självklara musikvalet och regnet strilar ner utanför fönstren här på kontoret. April-väder, right?

Som många andra har även jag lyckats avverka några timmar Far Cry 5 dom senaste dagarna men jag insåg väldigt fort hur jävla sjukt dålig jag är. Hahah. Det är egentligen rätt konstigt att jag är kass eftersom FPS nog är den genre jag lirat mest under hela mitt liv men Far Cry 5 kickar verkligen mitt ass. Dock triggar det mig något otroligt till att fortsätta försöka eftersom jag vill komma igenom main-storyn och nå slutet. Of course. Än så länge diggar jag storyn och jag blir, som alltid, inspirerad att själv skriva ihop något när jag upplever andras verk.

💕

Påsk.

Heyo. Det har varit lite svårt att hålla fast vid dom där vårkänslorna jag hade för ett tag sen nu när det varit typ 10 minusgrader några mornar i rad. BURR! Men sen kommer solen fram under dagen och dum som jag är så glömmer jag minusgraderna och börjar fingra på min skinnjacka för att sedan nästa morgon illa kvickt vira in mig i min långa vinterjacka med en stor tjocktröja undertill. You live and you learn, right? Det är snart påsk hörrni och ingen är gladare än jag för det. Dels för att det skall bli skönt med långhelg likväl som att jag ska vara med min finaste Andreas. Dessutom var jag och färgade håret hos bästa Karin igår också så I am fit for fight. Bring it on Easter! Jag ska försöka att inte äta så jävla mycket godis också även fast det just nu finns ett förbannat stort påskägg precis där jag sitter här på kontoret.. mums.

Glad påsk, pals! 🌤🐣🐓

Självklart.

Jag satt och kikade på en stream med en av mina favvostreamers igår och fick värsta uppenbarelsen. En uppenbarelse som kanske är rätt självklar för vissa men absolut inte alltid för mig. Ni vet när man går på konsert, kikar på ett program eller går och lyssnar på någon grym föreläsare? Det som särskiljer dom som känns kick ass mot dom som känns mediokra är den där självsäkerheten där man aktivt tänker ”Det är såklart jag ska vara här och säga/sjunga/presentera detta för er! Jag är självklar här på scenen!”. DEN insikten är en sån genuin sanning gällande alla sorters framträdande. Jag började tänka tillbaka på mina framträdanden och vilka jag varit mest nöjd med och väldigt snabbt insåg jag att dom jag är mest nöjd över är dom där jag känt mig någorlunda förberedd, chill i situationen och även då känt mig självklar på scenen. Då går det som ett rinnande vatten och nervositeten förblir bara en pirrig känsla i magen utan att handla ett uns om presentation. För det är inte givet för alla människor att känna sig självklara i en situation och jag personligen har fått jobba massor på att förstå mitt värde inom dom områden där jag är och vill vara duktig. Men när jag väl förstår det och känner mig självklar så blir det både en grym upplevelse för mig och min publik. Det säger sig självt att en person som känner sig självklar på scenen kommer kunna kommunicera mycket bättre med sin publik än någon som egentligen bara vill ursäkta sig och göra något helt annat.

Accepting and expecting.

På senare tid har jag tänkt otroligt mycket på hur mina förväntningar ser ut i olika situationer. Främst i mina relationer men även gentemot livet i stort. Jag har t.ex. alltid varit en väldigt energigivande person gentemot dom jag tycker om. Jag gillar att ge mycket uppskattning och det känns naturligt för mig att överösa den jag tycker om med just detta. Det jag dock lärt mig, oftast den hårda och ego-attackerande vägen, är att alla jag lär känna inte alls är likadana som mig. En del kanske inte tycker det är särskilt värdefullt att ge mycket uppskattning utan väljer istället att ge det i sparsam mängd för att det i deras ögon får ett större värde då. En del kanske tycker det är jobbigt att ta emot och ge mycket uppskattning och visar därför detta genom andra metoder som kanske i mina ögon skulle ses som ytliga eller nonchalanta. Jag har fått lära mig att alla inte är som mig helt enkelt och att det är riktigt förödande både för mig och andra att anta att alla andra resonerar precis som mig. För genom att tänka så ger jag människor ett ansvar dom inte förtjänar och skapar förväntningar som aldrig kommer kunna uppnås eftersom det jag förväntar mig inte kommer representeras från den andra personen så som jag vill. Denna realisation tror jag är den viktigaste jag har lärt mig – någonsin. Den gör att jag blir bättre på att acceptera människors beteende istället för att försöka styra, bli ledsen, grubbla, bli upprörd och förvänta mig beteenden som enbart naturligt skulle komma från just precis mig.

Det jag vill komma till är att bara för att en person inte agerar som du förväntar dig eller ”underpresterar” i sin uppskattning gentemot dig så betyder inte det per automatik att du t.ex. blir tagen för given eller illa behandlad av en, ur dina förväntningsögons perspektiv, egoistisk idiot. Ofta är vi bara väldigt olika när det kommer till handling i relationer där energiutbyten är frekventa och nödvändiga. Sen kommer det alltid finnas människor som behöver lära sig beteenden kring uppskattning, givande och tagande i en relation men det löser ju sig faktiskt oftast bara man snackar om det och ser varandra. Allt handlar om att få den andra, och sig själv, att våga titta inåt och ifrågasätta sig själv. Vi består alla av både positiva och negativa delar som skapar vår person och det finns alltid förbättringar att göra för att slippa bli den där bittra pessimisten som är hundra på att omvärlden och alla andra är orsaken till alla jobbiga känslor och motgångar man upplever. ”Sadness is easier cause it’s surrender.” är mitt absoluta favoritcitat från filmen Elizabethtown. Filmen förklarar briljant hur vi människor oftast agerar och reagerar när det sker något större som förändrar vår värld. Samma beteenden gäller i våra relationer tror jag och det ligger så mycket mer värde och lycka i att börja lära sig att acceptera andras olikheter och beteenden än att förvänta sig sin egen spegelbild tillbaka.

Trevlans fredag, folks! ❤

Kl. 07:35

Heyo. Upp och hoppa! Fånga dagen och allt det där. YAY! Jag är svintrött och jag ser lite i kors just nu. Jag ska dock fixa mig en fantastisk kopp jordgubbs-te strax och då vet jag att jag vaknar till liv. Min fina kollega och vän Malin tog upp en rätt insiktsfull sak igår morse. Hon hade börjat tänka på att vi alla är fast i ett ekorrhjul. Vi sover, äter, jobbar, tränar och sover lite till. Varje dag. Samma sak. Jag tror dock det är farligt att se det som något som enbart skulle vara negativt. Visst, känner man att det är dags för en förändring för sitt välmåendes skull så KÖÖR men om man trivs och känner att ”yeah, mitt liv är riktigt nice så här” – varför förändra det? Jag tror rutiner är viktiga för oss eftersom det ger oss trygghet och, förhoppningsvis, glädje i tillvaron då vi gladeligen fortsätter med våra rutiner. Sen finns det självklart rutiner som inte gör oss gott men det är ett heeeeelt annat blogginlägg. Den göttigaste rutinen jag har i mitt liv måste vara rutinen jag utför just precis nu. Jag kommer till jobbet kl. 7, drar på skön musik i mitt teams Sonos-högtalare, hämtar en kopp te, käkar nån god frukt och kickar igång något kundprojekt. En högst härlig vardagsrutin.

Kl. 21:00

Heyo. Idag är verkligen en reflektionernas dag och då mestadels över hur energilös jag är ikväll. Jag är helt slut och det på grund av att jag är en sån person som verkligen suger åt mig allt. Med hull och hår. Jag gillar när saker är uppklarade och det är harmoni runt omkring mig. Fred, respekt och lugn och ro. Jag tror på att lösa problem istället för att vända dom ryggen och därför blir jag så ledsen när jag hamnar i en situation där jag försöker sträcka ut en hand men inte får ett uns tillbaka. Det är ledsamt men jag kan inte göra så mycket mer och då känner jag att mitt ansvar tar slut i takt med att jag känner att jag är på G att bära en skuld som inte är min och det är inte okej. Det är alltid ens eget ansvar att lösa sina egna problem. Det ligger absolut inte på mig även om jag är en person som har en lösande personlighet där jag gärna sträcker ut en hand och ber om ursäkt när jag egentligen inte borde. Jag vill att det skall vara bra helt enkelt – vems ansvar det än må vara. Men.. jag släpper detta nu och tar nya steg framåt. För min skull.

Kl. 07:50

Heyo. Idag jobbar jag hemifrån och med tanke på kylan som hägrar utanför mina fönster så är jag innerligt nöjd med mitt beslut. Så nu sitter jag här med en god kopp citron-te och donar med förberedelserna inför ett stort kundmöte i STHLM nästa vecka. Feels good.

Jag har märkt att den här tiden på året inte gör mig särskilt pigg. Hur pigg jag än försöker peppa min kropp till att bli. Hjärnkraften som jag brukar leva upp igenom räcker liksom inte till just nu vilket kan vara frustrerande. Vi hade en intressant diskussion igår på jobbet kring just energi. De flesta av mina kollegor har barn och diskussionen kretsade kring det faktum att man sällan har den energi man vill ha kvar efter jobbet som också då skall gå till barnen och ens partner. Det är dock rätt logiskt att energin är borta när man kommer hem för jobbet upptar ju verkligen största delen av ens vakna timmar. Så om man är den där superenergiska föräldern när man kommer hem efter 9 h jobb en onsdagskväll förtjänar man en fet jävla eloge tycker jag. Jag menar jag har inga barn och jag är rätt seg i kolan när jag kommer hem från jobbet så.. hur hade tre livfulla kids som vill hoppa hopprep och leka kurragömma påverkat mig? Sen tror jag stört mycket på tankens kraft och sättet att uppfatta världen på vilket säkert kan ge en massor av ny kraft. Apropå tankens kraft har jag på senare tid försökt få mig själv att bli mer realistisk för att slippa bli så besviken när jag verkligen inte borde bli det. Det första jag försöker lära mig är att världen inte är rättvis och att det som händer händer. Det är svårt att koppla ihop för en drömmare som mig men det är också sjukt intressant då lärdomarna, när jag väl lyckas känna dom, gör mig så mycket mer tillfreds med livet.

Gott nytt år.

Gott nytt år på er! 2018 alltså.. damn. Självklart är ett nyår något som får mig att reflektera likt det påverkar så många av er också. 2017 har varit ett riktigt skit-år likväl som det bästa året ever. Två ytterligheter till känslor som egentligen inte går hand i hand men som verkligen mötts under 12 månader av mitt liv. Som någon slags jobbig höststorm som avtagit och sedan blottat en stor, glad sol i andra änden. Jag kan också rent logiskt dela upp året i mindre bra och fullkomligt underbart där den senare benämningen gäller sedan i slutet av sommaren 2017. Då blev jag mer bekväm med mig själv och sedan också fantastiskt kär och kärlek är en sån där känsla som verkligen gör skillnad på allt vilket jag är så tacksam inför. Det liksom bekräftar att det goda alltid vinner i slutändan och att jobbiga perioder är just enbart det – temporär och flyktig smärta. Så jag kan verkligen säga, med handen på hjärtat, att 2018 kommer bli ett magiskt år fyllt av kärlek, fokus på det positiva, ny kämparglöd och massor av tacksamhet.

Måndag.

Heyo. Ett blogginlägg runt kl. 10 känns legit idag. Jag har nämligen en sån sjuuuk måndagskänsla. För mig är en måndagskänsla att hjärnan känns som mos och att jag behöver sova mer än vad jag har gjort i helgen. Det är så ibland.. även för en hoppfullt stretande optimist som mig. Haha. Jag har reflekterat mycket över det där förresten. Om jag verkligen är så positiv, glad och optimistisk som folk, bekanta, kollegor och mina närmsta vänner beskriver mig som. Jag har nog blivit mindre och mindre naivt optimistisk genom åren men det roliga där är att jag fortfarande får höra att jag är glad och pepp när jag inte borde vara det. Sånt triggar mig något otroligt. Vadå ”inte borde vara glad”? Det är ju inget val jag gör utan jag bara ser på saker och ting genom en annan lins än den som går in med ett pessimistiskt perspektiv. Det bara blir precis som med alla rutiner vi människor skapar för oss själva. Sen har jag fått lära mig genom åren att man inte kan vara glad 24/7 för då är något fel likväl som att något är fel om man går genom livet och muttrar åt allt och alla. Vi människor har både positiva och negativa sidor och det är gutt. Så.. idag gör måndagskänslan mig seg i kolan men lyckan och leendet finns ändå där av otroligt fina anledningar.

Måndag.

Heyo. En ny vecka hörrni! Måndagar is the shit för då kan ni kicka igång allt igen. Försöka er på det ni lovat er själva och bli bättre människor. För det är ju det livet går ut på. Att vara så bra jävla människor som vi kan mot oss själva och andra. Ni håller väl med? Bra! Då är vi överens.

Idag och hela denna veckan äre fullt ööööös som gäller både privat och här på jobbet. Min första STHLMs-resa för denna höst vankas och den ska bli fantastisk på så många sätt vilket känns magiskt. Dessutom är det min ena systers bröllop på lördag vilket känns helt overkligt. Kommer jag kunna hålla tårarna borta liksom? Jag som både ska sjunga och hålla tal.. Haha. Vi får väl se. Det jag vet är att lördagen kommer vara helt underbar och att jag kommer fullkomligt älska att se min syster så lycklig som hon är med Martin. Vilket radarpar.

Lördag.

Heyo. Daaaamn vad jag har sovit gott inatt. Ye-sus. Det känns typ som om jag inte sovit ordentligt på flera månader och så inatt bara sov jag ifatt alltihop. Gaulet skönt. Jag sitter här och laddar inför en riktig städ-och-fix-lördag med regnovädret som inte verkar avta utanför. Lyan ser för jävlig ut och nu när jag skall kicka igång min semester ska allt banne mig vara rent och snyggt. Det skall kännas som ett palats här hemma. No more, no less. Ikväll blir det också taco-chill med min bästa vän och poddkollega Nicklas så jag hoppas verkligen han uttryckligen säger att det är rent och snyggt här hemma sen. Hahah.

Lördag.

Heyo. Gosh vilken tråkig fredag jag hade igår! Jag var febrig. Fuckin febrig. Det är alltid supertråkigt och jag stannade hemma från jobbet för att krya till mig. Tack och lov funkade det att vara helt jäkla uttråkad i en hel dag i viloläge så idag känner jag mig som en människa igen. Därför är planen att ta en promenix senare och bara andas luft. Typ. Haha. Annars idag lär jag tyvärr behöva vila ännu mer men jag hade också tänkt sjunga så jag ska försöka hitta nåt mellanläge som funkar energimässigt. Det löser sig.

Trevlans lördag på er, folks! 💜

Måndag.

Heyo. Ahh, jag kom hem från jobbet runt kl. 11 och efter att jag käkat min lunch så.. lade jag mig och sov. Damn vad trött jag var. Det berodde självklart på något och detta något var att jag inte kunde sluta titta på One Love Manchester-konserten igår. Så hoppfullt, fint och chill. Konserten gjorde mig glad och den som motsätter sig att det goda aldrig vinner kan slänga ett öga på konserten och känna sig mäkta övertygad kring att de allra flesta av oss är sjyssta individer som vill göra gott. Det är på konserter som människor lever i nuet och när vi lever i nuet så är vi som mest genuina och bara.. är. Det är en positiv ytterlighet som jag kan leva länge på. Music can save the world. Indeed. Annars idag har jag nada planer vilket är superskönt och imon är jag ledig. Jag kikade btw på senaste Twin Peaks-avsnittet förut och blev fantastiskt glad över att ääääntligen få se Amanda Seyfried i sin roll. Hon e ball och avsnittet var minst lika bra som föregående fyra. Känns riktigt awesome att ha ett avsnitt i veckan att se fram emot. BRING IT LYNCH!

💜

Torsdag.

Heyo folks. Gahd. Inatt har jag verkligen haft en sån sjukt drömrik natt. Jag drömde massor av saker som skulle kunna vara sanning vilket alltid är jävligt speciellt. Den där realisationen när ögonen slår upp på morgonen efter en sån verklig dröm är ju sååååå otroligt tråkig. Jag menar när det känns verkligt så är ju besvikelsen när det sen inte är det helt sjuk. Haha. Det är typ som att någon lägger krokben för en och sen skrattar högt och pekar på en kl. sex på morgonen. Sjysst!

Igår var jag i Stockholm med min kollega Fredrik och körde workshop för en kund. Det var superkul och jag tycker det alltid blir så jävla bra när det sker många diskussioner och deltagarna får agera idésprutor tillsammans med oss. Vi kom fram till mycket bra så idag äre mitt jobb att sammanställa allt och sen hitta slutsatserna som skall hjälpa oss framåt i projektet. YAY! Annars idag står det sång på schemat då jag banneh mig inte sjungit eller spelat gitarr på hela veckan.. not okay!

?